tisdag 10 december 2013

Sions Vises Protokoll del 2

(Jag har skrivit en ganska ingående artikel om konspirationsteorier, varav Sion Vises Protokoll är ett typiskt exempel bland många. Artikeln ger en bakgrund till denna och föregående bloggartikel. Klicka här för att läsa!)

Först vill jag berätta att jag nu också fått svar från Bokia angående Sions Vises Protokoll (fortsättningsvis kallad SVP):
Hej Krister,

Tack för ditt mail och dina synpunkter.

Vi behöver ta fram mer omfattande riktlinjer som stöd i bedömningen kring vilka böcker som ska finnas i vårt sortiment. Eftersom detta arbete kommer att bli klart först i början av nästa år har vi tillsvidare valt att ta bort och stoppa försäljningen av de titlar som har lyfts upp för diskussion de senaste dagarna.

Med vänlig hälsning
Ja, det var ju bra det med. Så det tycks i alla fall som att kritiken fått resultat. Nu har jag blandade känslor inför detta. Jag förstår på sätt och vis hur Adlibris etc resonerar. Nu tog de bort (åtminstone tillfälligt) en olämplig bok från sortimentet pga massiv kritik. Problemet är att inte alla är överens om vilka böcker som är olämpliga. Nästa gång kanske de av samma skäl tar bort en bok som jag anser vara viktig och sann, men som andra ogillar, t ex för att den inte är politiskt korrekt. Yttrandefrihet och tryckfrihet innebär ju rätten att ha åsikter och ge ut verk som inte stämmer med den allmänna konsensusen. Därför blir det väldigt tveeggat när man mer eller mindre förbjuder vissa böcker. Men av skäl som jag gav i förra bloggen, så anser jag trots allt att SVP inte bör säljas sida vid sida med populärlitteratur över den vanliga bokhandelsdisken.

Dessutom finns ju också en kvalitetsaspekt. Det finns ju faktiskt urusel litteratur, precis som det finns urusel musik. Givetvis måste det stå ett förlag eller en musikförläggare fritt att vägra ge ut vissa böcker/viss musik helt enkelt för att det handlar om en undermålig produkt. De flesta manus som skickas in till förlagen refuseras. Ibland för att de är dåliga och ibland för att de inte stämmer med förlagens världsbild eller något annat (och ibland gör ju förlagen bort sig rejält – tänk bara den redaktör som refuserade den första boken om Harry Potter, vilket gjorde att författaren vände sig till ett annat förlag). Men idag finns ju möjligheten att ge ut böcker på eget förlag och använda s k print on demand, vilket innebär att man trycker enstaka böcker, allt eftersom de beställs, vilket möjliggjorts genom modern datorteknik. Dessa böcker kan sedan bl a säljas genom Amazon. Och gäller det musik kan man sprida den via Youtube och liknande. På Internet finns mycket värre saker än SVP, och det måste nog vara så. Men förlag och bokhandlare har ju ett visst ansvar.

I föregående blogg lovade jag att ta reda på vem som översatt och gett ut SVP. Det har jag nu gjort och det ligger till på följande sätt:

För det första så har SVP getts ut tidigare på svenska. Sista upplagan trycktes 1934 (dvs i en tid när en oroväckande stor del av svenskarna hade åsikter om det judiska folket som låg mycket nära nazisternas). SVP fanns säkert i många bokhyllor på den tiden. Fast jag misstänker att de flesta exemplar diskret försvann när det stod klart att Tyskland skulle förlora kriget, och framför allt när Förintelsens fasor uppenbarades. "Nej, jag sympatiserade inte alls med nazisterna, Oooh nej! Hur kan du bara tro något sådant! Så du såg Sions Vises Protokoll i min bokhylla. Nej, nej, nej! Det stämmer inte alls. Du måste minnas fel."

Boken fanns således redan översatt till svenska och förmodligen har utgivaren bara moderniserat språket. Och vem är då utgivaren? Ja enligt vad jag funnit på olika sajter (bl a på Svenska Dagbladet) så heter han Lars Ulwencreutz och har också gett ut en historierevisionistisk bok (dvs en bok som förnekar Förintelsen). Även den boken har funnits i Adlibris etc utbud. På sin blogg hävdar han att han inte är antisemit utan ”antisionist” (precis som medlemmarna i Godhetskören – muslimerna är faktiskt mer sympatiska i detta avseende, de erkänner åtminstone att de hatar judar i största allmänhet). Han berättar i bloggen att han skall rösta på Nationaldemokraterna och flera inlägg på bloggen handlar om att Sverigedemokraterna är för mjuka. Han kallar dem ”Svikardemokraterna”. I tidigare inlägg kallar han integrationsminister Erik Ullenhag för ”Erik Quisling” (här tycker jag att han faktiskt har en viss poäng – den som är i full färd med att ge bort Sverige till islam, utan att explicit fråga svenska folket om lov, är utan tvekan en quisling) och han länkar bland annat till de nynazistiska Svenskarnas parti.

Ulwencreutz böcker är utgivna genom en Internetsajt där privatpersoner själva kan trycka upp sina böcker. Att skaffa ISBN-nummer, så att en bok blir sökbar, är inga som helst problem.

I sin reklam för boken skrev både Adlibris och Bokia, "Det [SVP] har avfärdats som ett falsarium sedan andra världskriget. Men stämmer det verkligen?" Som jag påpekade är det tveksamt att öppna upp för möjligheten att det scenario som målas upp i SVP kan vara sant, med tanke på att SVP är vederlagt många gånger om. Man vet precis hur det kom till och dess bakgrund. Det tycks som att beskrivningen av boken på respektive boksajts hemsida har hämtats direkt från bokens förord (som jag antar är skrivet av Ulwencreutz själv). I och för sig är detta ganska vanligt, men just när det gäller en sådan här kontroversiell bok borde kanske boksajten skrivit texten själva.

Överhuvudtaget är det märkligt att ingen reagerat tidigare. Det tycks som att boken kom ut 2008. Hur länge Adlibris etc haft den i sitt utbud vet jag dock inte. Med tanke på hur SD behandlas i svenska media är det märkligt att media inte reagerat tidigare över Ulwencreutz två böcker. Han sympatiserar ju med ND, som Godhetskören rimligen borde tycka vara etter värre än SD. Det tycks dock som att ND, till skillnad från SD, är klart antisemitiska (maskerat bakom antisionism) och anti-Israel. Man kan undra om det är där gränsen går. Även om ND är emot invandring (i ännu högre grad än SD) så hatar de trots allt Israel och då tillhör de ändå, enligt Godhetskören, den "goda sidan". Ja inte vet jag, men märkligt är det. När Missionsförbundet startades i Sverige på 1800-talet av en präst i Svenska Kyrkan, vid namn Waldenström (som protesterade mot att Kyrkan predikade ett urvattnat budskap – känns det igen kanske?), sade en biskop något i stil med, "Det är omöjligt att vara en god kristen om man inte hatar Waldenström". Kanske lyder Godhetskörens definition av godhet på liknande sätt, "Det är omöjligt att vara en god människa om man inte hatar Israel". Mycket talar för att de faktiskt förhåller sig så.