lördag 12 oktober 2013

Higgspartikeln – en Riksdagsfråga

Turerna kring förutsägelsen och upptäckten av Higgspartikeln, eller Higgs boson som den snarare heter, är många (här hittar läsaren en mer omfattande artikeln om Higgspartikeln och vad den innebär). Kanske alltför många. Higgs boson tycks ha förmåga att egga fantasin hos ett stort antal människor, även sådana som normalt inte är intresserade av fysik. Något som bidragit till fascinationen kan vara att nobelpristagaren i fysik, Leon Lederman, kallar Higgspartikeln för ”Gudspartikeln” i sin bok The God Particle: If the Universe Is the Answer, What Is the Question? (Gudspartikeln: Om Universum Är Svaret, Vad Är Då Frågan?), Dell Publishing, 1993. Egentligen ville Lederman kalla boken (och partikeln) för The Goddamn Particle (Den förbaskade Partikeln), bl a på grund av att den hade gäckat fysikerna i så många år. Förlaget tillät dock inte denna titel, eftersom de inte ville ha svärord i sina boktitlar. Då ändrade Lederman namnet till The God Particle utan att tänka på alla konspirationsälskare och andra knäppskallar, vilka älskar att bygga upp hela läror kring sådana här saker. I efterhand har han beklagat sin obetänksamhet. Men då var ju skadan redan skedd.

En del ateister har gjort stor sak av Ledermans olyckliga ordval och tolkat det som att upptäckten av Higgspartikeln bevisar att det inte finns någon Gud. Ingenting kunde vara mer fel. Partikeln förutsades av flera forskare samtidigt, bl a Peter Higgs, som fått ge namn till den, och för ett drygt år sedan så bevisades dess existens vid det stora partikelforskningscentret i Genève, kallat CERN (fortfarande återstår en del frågeställningar och man har såvitt jag vet ännu inte lyckats visa att den nyupptäckta partikeln uppfyller alla de egenskaper som Higgs m fl förutsagt att den skall ha).

Förutsägelsen och observationen av Higgspartikeln är en stor triumf för både teoretisk och experimentell fysik. Men någon direkt relevans för Guds existens och andra metafysiska frågeställningar har den inte (jag skriver närmare om detta i min längre artikel som jag länkar till ovan). Och att den skulle motbevisa Guds existens är så fel som det bara kan bli. Snarare utgör turerna kring Higgspartikeln ett indirekt argument för att det bakom universum finns en överlägsen Intelligens. Den abstrakta matematik, som användes för att förutsäga Higgspartikeln (och många andra redan upptäckta partiklar) har inte någon som helst koppling till den atomära verkligheten, utan kan mer betraktas som en lek med symboler, där vi själva uppfunnit både spelreglerna och symbolerna. Att man med hjälp av sådan matematik kan förutsäga existensen av, och egenskaper hos, atomära partiklar, utgör ett starkt indicium för att universum är matematiskt till sin själva natur. Det finns ingen som helst anledning att förvänta sig att ett slumpgenererat universum skulle ha sådana egenskaper. Däremot förväntar vi oss att ett universum, som är designat av en Intelligens, uppvisar tecken på en rationell uppbyggnad, och att detta universum kan analyseras och göras förståeligt med logik och matematik.

Den 26/7 2013 ställde Riksdagsman Peter Persson (S), med anledning av Higgspartikelns upptäckt, en fråga till utbildningsminister Jan Björklund (hela frågan kan läsas här). Han skriver:
Genom den så kallade Higgspartikeln har ännu ett avgörande steg tagits mot ett vetenskapligt bevis på att Gud inte existerar och har skapat universum. Likaså får det väl ändå anses vetenskapligt bevisat att människan inte har någon osynlig ”själ” och att det inte finns något liv efter detta.

Religiös tro handlar alltså numera bara om att tron är en utgångspunkt för moraluppfattningar och social gemenskap. I sak är de religiösa skrifterna som Bibeln och Koranen berättelser utan något som helst förklaringsvärde i fråga om vetenskapliga företeelser.

Kyrkan har historiskt kontrollerat undervisningen för att upprätthålla sina ovetenskapliga trosföreställningar och dogmer. Sekulariseringen bör nu slutföras, och samhället och skolan bör bli fullständigt neutrala i förhållande till individernas trosuppfattningar.

Det som behandlas under ämnet religionskunskap bör överföras till andra ämnen, till exempel historia och samhällskunskap samt på gymnasienivå filosofi. De timmar som på så sätt frigörs bör tillföras naturvetenskapliga ämnen.

Genom vilka åtgärder och insatser vill statsrådet krympa ”Gudsundervisningen” i skolan till förmån för ”Higgsundervisning”?
Det Persson skriver är rent nonsens. En radda av ord som egentligen inte betyder något. Men det är intressant att se hur en del ateister resonerar. Persson är uppenbarligen inte vetenskapligt skolad, men då skall man kanske vara lite mer försiktig när man drar växlar på vetenskap. Nu fick han inte någon respons för sitt förslag och jag tror han tappade ganska mycket förtroende från många kollegor i Riksdagen. Men hans inlaga visar hur ateister kämpar med näbbar och klor mot Gudstron. Och den visar också vilka usla argument många ateister kommer med. Vill man kritisera kristendomen finns bättre argument, som t ex hur Guds godhet tycks vara oförenlig med det enorma lidandet i världen. Det är ett problem som även många djupt troende kristna brottas med (mer om detta finns att läsa här).

Hat och ideologi och religion kan förblinda människor. Även som kristen måste man se upp med detta. Har man en stark tro, oberoende av vad man tror på, så ligger det nära till hands att tolka verkligheten utifrån denna tro och försöka pressa in verkligheten i sin egen världsbild. Här kan vissa religioner och ideologier ha större problem än andra. Som jag ser det så leder inte sann kristendom (den kristendom som förmedlas till oss av Jesu ord och apostlarnas skrifter, vilket har föga att göra med den tro som t ex Svenska Kyrkans ledningar förmedlar) till att man låser in sig i ett slutet rum. Det faktum att vetenskapen utvecklats så enormt i den judisk-kristna kultursfären, visar att man mycket väl kan förena sin Gudstro med en objektiv och realistisk syn på verkligheten. Sedan kan ju allt missbrukas och bli sekterism, men det är annan historia. Sekterister finns det gott om även i ateisternas läger.