söndag 21 oktober 2012

Människoliv värderas olika i vårt land

Den senaste veckan har en insändare i tidningen DT (Dalarnas Tidningar, som utgör en sammanslagning av Falu-Kuriren, Borlänge Tidning etc) flitigt diskuterats på nätet och i andra sammanhang. Insändaren handlar om ”nyanlända svenskars ekonomi”. Skribenten anger där hur mycket en nyanländ invandrarkvinna som är arbetslös (vilket torde gälla 100 procent av flyktinginvandrarna) och har tre barn får i ekonomiskt stöd av samhället:
6510 kr/mån i etableringsersättning
4500 kr/mån i etableringstillägg
4500 kr/mån i bostadsbidrag
3754 kr/mån i barnbidrag
2456 kr/mån i underhållsstöd.
Detta blir sammanslaget 21 720 kr/mån skattefritt. Läsaren kan ju själv räkna ut hur mycket det blir för en somalisk kvinna som kanske har 10 barn (enligt CIA:s hemsida är fertiliteten i Somalia 6,26 barn per kvinna – alla de somaliska familjer i vårt land som jag läst om har haft 8 barn eller fler).

Ovanpå detta har kvinnan, enligt insändaren, rätt till retroaktiv föräldrapenning från det att barnet föddes, oavsett i vilket land barnet är fött (vilket, om det stämmer, är fullständigt sjukt!). Om man räknar på den lägsta ersättningsnivån 180 kr/dag under 480 dagar per barn blir detta 259 200 kr (för tre barn enligt exemplet ovan). Hon kan själv välja i vilken takt pengarna skall betalas ut.

Detta handlar om betydligt högre belopp än vad t ex en normal inkomsttagare får i pension i Sverige efter att under ett helt liv ha betalat skatt och pensionsavgifter (plus att arbetsgivaren också bidragit till pensionen).

Det är ju fantastiskt att DT vågade ta in något sådant. Nu har de dock fått kalla fötter och lagt till ett meddelande i röd text:
Ovanstående text är en insändare skriven av en privatperson. Texten baseras på fakta som är felaktig. Vi beklagar att insändaren publicerats och kommer att återkomma med korrekta uppgifter.
Folkpartisten Fredrik Malm (som jag generellt har stor respekt för, bl a för att han vågar stå upp för staten Israel och för det judiska folket) har på sin blogg kommenterat ovanstående, som han menar är felaktigt. Han skriver, ”Beräkningen baseras på en icke-existerande familj som har konstruerats enkom för att maximera påstådda bidrag per person i familjen.” Han förnekar således inte själva beräkningsunderlaget i insändaren, utan erkänner att detta är korrekt. När han själv ger sig in på en beräkning för ett, enligt honom mer realistiskt fall, kommer han fram till summan 21 541 kr/mån, dvs i stort sett samma resultat som insändaren i DT.

Beträffande denna summa så skriver Malm, ”Detta har man rätt till under högst två år, och förutsätter att den ensamma mamman deltar på heltid i utbildningar och andra insatser.” Visst, men vad händer efter dessa två år? Exempelvis en somalisk kvinna kommer, bortsett från extrema undantagsfall, garanterat inte att ha något arbete efter två år, vilket betyder att samhället kommer att fortsätta att försörja henne och hennes barn. För hur länge? Ja i många fall resten av livet, misstänker jag. Sedan kan man fråga sig vad Malm menar med ”förutsätter att den ensamma mamman deltar på heltid i utbildningar och andra insatser”. Hur kan en invandrarkvinna, som har flera barn, deltaga på heltid i utbildningar och andra insatser? Vem tar hand om barnen då?

När det gäller den retroaktiva föräldrapenningen menar han att detta inte stämmer alls och att dessutom reglerna från och med nästa år kommer att ändras så att 80 procent av dagarna måste tas ut innan barnet fyllt 4 år. Men varför ändrar man reglerna? Jo, kanske just därför att systemet missbrukats. Så kanske har insändaren i DT rätt även här (åtminstone i vissa fall, och varje sådant fall är ett fall för mycket).

Malm menar att kvinnan dessutom måste vara ensamstående för att få ersättningar av den här typen. Problemet är att många invandrarkvinnor är ”ensamstående”, kanske just av detta skäl. Enligt GP 28/10 2007 får varannan somalisk kvinna i Göteborg underhållsstöd, dvs barnens far bor inte med familjen. Med tanke på vilka belopp det handlar om måste frestelsen att ”fuska”, dvs att låtsas vara ensamstående, vara mycket stor. Mannen försörjs ju dessutom på sitt håll med våra skattepengar.

Den 28/3 2012 skrev man på SVT:s hemsida (utifrån ett inslag i Rapport):
Kombinationen av socialbidrag, bostadsbidrag och etableringsbidrag gör att drivkraften för unga och invandrare att gå in på arbetsmarknaden är alldeles för svag.

Det menar finansminister Anders Borg (M), som nu vill att villkoren ses över och kraven skärps.

– Det här är den svenska modellens Akilleshäl. Det är inbyggda drag i ett väl fungerande samhälle som vi måste göra någonting åt. Man måste bli tydligare med möjligheterna att ställa krav, säger han till SVT.

– Man ska delta i utbildningar, man ska komma till klasserna, man ska fullgöra sin praktik och man ska lära sig svenska och framför allt skaffa sig en svenska som gör att man har yrkeskunskaper, förklarar Anders Borg.
Man behöver inte vara vare sig psykolog eller speciellt intelligent för att inse att de generösa bidrag som vi öser över nyanlända ”svenskar” i princip är oerhört destruktivt (f ö förstår jag inte varför man kallar dem för svenskar – jag vägrar att acceptera att man är svensk bara för att man anlänt till Sverige, det gör ju begreppet svensk till ett fullständigt meningslöst begrepp). Dels vänjer det invandrarna vid att bli försörjda och ger ett vagt incitament när det gäller att själv försörja sig. En arbetslös somalier t ex, måste få en fullständigt orealistisk ingångslön för att det skall löna sig för honom att ta ett jobb. Och det är ju precis detta som Borg tar upp ovan.

Men läs gärna hela insändaren i DT och hela Malms blogginlägg och bilda dig en egen uppfattning.

Det råder nog ingen tvekan om att när somalier, afghaner etc åker hem och hälsar på i sina hemländer (på svenska skattebetalares bekostnad, enligt vad läckor från diverse socialkontor påstår) så berättar de för sina ivrigt lyssnade landsmän om paradiset Sverige, där man behandlas som en kung och pengarna bara hälls över en (ärligt talat kan de ju inte tro att vi är riktigt kloka). Jag har svårt att tro att det finns något land på jorden som är mer generöst än Sverige när det gäller ekonomiska förmåner för invandrare. Visst är det fint att vara generös. Men det vi talar om handlar inte om generositet. Det handlar om ren dumhet. Att behandla invandrare mer förmånligt än infödda svenskar är enligt min mening djupt orättfärdigt! Ja som jag ser det är det ondskefullt. Plus att det dessutom öppnar upp för verkligt främlingsfientliga partier, jämfört med vilka SD kommer att framstå som Annie Lööfs förlängda arm. Detta kommer i sin tur att slå tillbaka mot de invandrare som positivt bidrar till den svenska ekonomin.

Ett annat uppmärksammat fall på senare tid är den ”autistiske våldsmannen” i Malmö. Det hela började med en artikel i Sydsvenskan:
Annalisa Bengtsson angreps 2009, när hon hade varit hos tandläkaren. Mannen sparkade ner henne till marken och fortsatte sparka tills Annalisa Bengtssons vänsterarm krossades.
Mannen åtalades, men friades helt i hovrätten.
Hovrätten ser i sin dom den nu 25-årige mannens våld som: ”icke viljestyrda handlingar eller bristande impulskontroll”.
Sedan räknar man i artikeln upp en lång rad våldsdåd som begåtts av 25-åringen, som är bosatt i Malmö:
Juni 2004. 70-åring sparkad på Kirseberg.
December 2005. Två ungdomar överfölls på Aq-va-kul.
Juli 2005. Slag mot en 66-åring vid Skeppsbron.
Augusti 2006. Femårig flicka nersparkad på Södergatan.
Augusti 2006. Slag mot personal i daglig verksamhet.
Juli 2008. 60-årig kvinna med kryckor nedsparkad.
Mars 2009. Annalisa Bengtsson i centrala Malmö sparkad så att hennes arm krossades.
September 2009. Femårig flicka slagen i bakhuvudet på Aq-va-kul.
December 2009. Kvinna drogs under vattnet på Kockum fritid.
Mars 2012. Christoffer Carlsmose blev slagen i huvudet på Aq-va-kul så att han fick hjärnskakning.
Samtliga åtal mot 25-åringen har lags ned.

Mannen i fråga har personlig assistans som enligt Sydsvenskan kostar 400 000 kr/mån! Åtta personer, däribland 25-åringens pappa, uppges tjänstgöra som personliga assistenter åt 25-åringen (tyskarna brukar tala om "die dummen Schweden" – jodå jag vet att en del anser att detta uttryck aldrig använts allmänt i Tyskland, jag är dock inte så säker på att de har rätt).

När jag läste detta höll jag på att gå i taket. Jag tänkte för mig själv ”Gode Gud låt honom inte vara muslimsk invandrare, så att jag får mina fördomar bekräftade”. På Avpixlat.se kunde man läsa 25-åringens namn – Mohammad Mahdi. Suck!

400 000 kr/mån, dvs 4,8 miljoner om året! Och detta kommer han att kosta resten av sitt liv (om inget görs). Antag att han lever i 50 år med samma personliga assistans. Räkningen slutar då på 240 miljoner kronor! Sådana kostnader är inte acceptabla vare sig det gäller invandrare eller etniska svenskar. Jag undrar f ö om samhället skulle vara berett att behandla mig lika frikostigt. Jag som betalat skatt i hela mitt liv. Garanterat inte! Inte under några som helst förhållanden.

Fallet med den autistiske 25-åringen må vara ovanligt, men ett enda sådant fall är ett fall för mycket. Har man inte full kontroll över sina impulser, så måste samhället gripa in och se till att personen i fråga inte längre kan hota eller skada någon. Om det inte går på annat sätt får han låsas in på en institution.

Personligen tror jag inte att han hade betett sig som han nu gjort om han varit invandrare i Sverige för låt oss säga 50 år sedan. Då hade han åkt på ett rejält kok stryk varje gång han hoppade på någon, och efter några gånger hade han slutat (betingade reflexer talade redan Pavlov om, och till och med en loppa kan man få att uppträda på loppcirkus genom att använda betingade reflexer). Och frågan är, vilket som är mest humant (om vi nu skall vara fullständigt ärliga); att låta honom fortsätta att slå folk och kanske till slut slå ihjäl någon eller att bli inlåst resten av livet eller att få stryk några gånger och sedan lära sig vad som gäller. Men vi lever ju i ynklighetens och feghetens tid och personligen har jag synpunkter på pappor (om de nu var närvarande), som ser sin 5-åriga dotter sparkas ner och bara står och glor (som ju en s k ”god” svensk förväntas göra – personligen så skäms jag över att kallas svensk). Hade jag varit 30 år, och 25-åringen hade gett sig på min 5-åriga dotter, hade han definitivt hamnat på sjukhus, den saken är klar! Och jag kan inte se att detta är oförenligt med min kristna tro.

För övrigt så rapporterade Sydsvenskan idag följande om pappan till 25-åringen:
Nu skärper Socialstyrelsens kraven mot assistansbolaget – och uppvaktar även överförmyndarförvaltningen i Malmö.
Skälet: Efter det förra beslutet har Socialstyrelsen fått veta att 25-åringens pappa tidigare i år dömdes till fängelse för bland annat grov misshandel och narkotikabrott. Domen har överklagats till hovrätten. Men pappan, i vars hem 25-åringen bor, förekommer sedan tidigare nio gånger i polisens belastningsregister.
I ett nytt beslut begär Socialstyrelsen att assistansbolaget ska inkomma med en "ytterligare redogörelse" för hur assistansen ska säkerställas hos 25-åringen. Assistenternas kompetens i form av grundutbildning, erfarenhet och lämplighet ska redovisas.
Socialstyrelsen har informerat assistansbolaget om vålds- och narkotikadomen mot pappan, som i sin roll som personlig assistent står på bolagets avlöningslista.
– Jag blev chockad. Det här hade jag ingen aning om, säger assistansbolagets vd till Sydsvenskan.
Det tycks som att det här med personliga assistenter skulle behöva granskas närmare (detta gäller givetvis också i fallet etniska svenskar – den störste bedragaren i personlig-assistent-branschen var en etnisk svensk, den s k "rullstolsmannen", som lyckades lura till sig 13,5 miljoner kr). Det vi ser just i det här fallet är antagligen bara toppen av ett isberg. Undrar f ö vad pappan tänker. Han kan ju inte tro att vi svenskar är funtade som vi skall i huvudet. Och jag förstår honom helt.

Nu tänker kanske någon:
– Ja, ja, men man kan inte anlägga ekonomiska aspekter när det gäller människoliv. Så även om det du skriver är sant, så spelar det ingen roll. Vi kan inte värdera människor och människoliv i pengar.
– Såååå…? Det säger du! Men vad säger du om det här då?

I Aftonbladet den 19/10 2012 kunde man läsa följande artikel:
Cancersjuka i Sverige nekas medicin. På vissa sjukhus kan bara rika förlänga sina liv.
- Det är ett postkodlotteri, beskriver Jan-Erik Damber, professor i urologi vid Sahlgrenska i Göteborg.

Politiker och makthavare har inte berättat för medborgarna att de inte längre har rätt till de nya bra cancermedicinerna som kan förlänga liv, menar han. Medicinerna kostar mellan 30 000 och 50 000 kronor i månaden.
– Mycket händer inom cancerområdet. Ska vi fortsätta ge gamla och svårt sjuka medicinerna, eller ska vi avstå? Det är en svår diskussion, men vi måste påbörja den. Jan-Erik Damber är en av författarna till en debattartikel i Dagens Nyheter i dag, om att svenska sjukhus gör skillnad på fattiga och rika cancerpatienter. Vem som får varierar mellan olika landsting.
Debattörerna nämner flera exempel på cancermediciner inte alla får.
För kvinnor med återfall av hormonkänslig bröstcancer har medicinen Yervoy god effekt. Ändå finns den bara på vissa sjukhus. Andra landsting har inte pengar.
Män med spridd prostatacancer som får medicinen Zytiga för 30 000 kronor i månaden lever fyra månader längre, enligt en färsk studie.
– Och vi som arbetar i cancervården vet vad några månaders respit kan betyda, säger Jan-Erik Damber.
Detta är bara toppen av ännu ett isberg. Det är välkänt att vissa extremt dyrbara behandlingar aldrig eller sällan används, och speciellt då när det gäller äldre patienter. Och visst, det kan man förstå. Skulle man använda alla till buds stående metoder och mediciner på alla behövande patienter, oavsett kostnad, skulle hela samhällsekonomin kollapsa. Det går helt enkelt inte. Och som jag sagt så många gånger förr, så lever vi i en verklig värld, där vi måste fatta beslut som utgår från verkligheten. Det är inget anmärkningsvärt med det. Men då måste vi också fatta realistiska beslut när det gäller invandring och invandrare.

Som sagt, det är uppenbart att man kan lägga ekonomiska aspekter på människor och människoliv. Vi gör ju det på etniska svenskar, så varför inte också på invandrare. Det sätt på vilket samhället öser pengar över invandrare, samtidigt som man är ytterst njugg när det gäller etniska svenskar är så fel som det kan bli. Det är orättfärdigt. Det är omoraliskt. Det är ondskefullt. Det är fullt jämförbart med att ge grannens barn julklappar men inte de egna barnen (jag talar då inte om att de egna barnen kanske själva vill avstå från julklappar för att den fattiga grannens barn skall få – det är en helt annan sak).

Fredrik Malm skriver i sitt svar till insändaren i DT, att invandrare inte får mer i bidrag än etniska svenskar. I andra blogginlägg har jag exempel på att detta inte stämmer helt (det kanske stämmer i vissa fall). Jag anser personligen att invandrare, som inte bidragit ekonomiskt till vårt välfärdssystem, skall ha mindre i bidrag än en svensk medborgare som arbetat hela sitt liv och betalat skatt hela sitt liv. En svensk hemmafru får t ex endast den s k garantipensionen (plus eventuellt bostadsbidrag). Personligen anser jag att en hemmafru gjort ett mycket viktigt arbete för vårt land och därför borde ha mer än så. Men nu har hon inte det och då skall definitivt inte invandrare, som varken gjort något för Sverige eller bidragit ekonomiskt till systemet, ha mer. Det vore djupt orättvist! Och dessutom farligt med tanke på vilka känslor det väcker hos vanliga, normala människor.

Grundläggande så anser jag att vi hjälper fel människor. Den fråga jag alltid ställer mig i sammanhanget är hur t ex en somalier eller afghan kan skrapa ihop ca 100 000 kr för att ta sig hit (vilket det kostar enligt en artikel i Polistidningen). Det är omöjligt. Absolut omöjligt! Enligt poliser jag känner är det ganska vanligt (kanske t o m normalt) att klanhövdingen förser dem med pengarna. Sedan när de fått sitt PUT, så får de skicka hälften av allt de får och tjänar i Sverige (under resten av sina liv) till klanledaren. Det är en lönsam business, utan tvekan! Och det är ungefär som Tage Danielssons definition av u-hjälp, ”Man tar från de fattiga i de rika länderna och ger till de rika i de fattiga länderna”. Ju mer pengar klanhövdingen får, desto fler klanmedlemmar kan han skicka hit. Och desto mer pengar tjänar han.

Som jag skrivit så många gånger förr så anser jag att vi skall hjälpa lidande människor. Absolut! Jag gör det själv. Jag har flera fadderbarn och jag skänker regelbundet ganska stora summor till olika hjälporganisationer. Men hjälpen skall vara optimal, dvs vi skall använda våra pengar på bästa sätt. Och det innebär att vi i normalfallet skall hjälpa människor på plats. Då kostar det inte sådana enorma summor att hjälpa en enda person (400 000 kr/mån är ju skräckexemplet). Och då hjälper vi också rätt människor. De som verkligen behöver hjälp!

Låt mig nu än en gång avsluta med mitt paradexempel:

Antag att det kommer 2500 ensamkommande flyktingbarn (som i allmänhet varken är ensamkommande, barn eller flyktingar och dessutom är de alltför ofta oerhört fräcka och begår brott i stor skala) till Sverige varje år. Enligt noga kontrollerade uppgifter så kostar dessa mellan 2000-5000 kr/dygn de första två åren, innan de kan flytta till ett billigare boende (varefter samhället i allmänhet får fortsätta att försörja dem). För samma kostnad skulle vi kunna hjälpa 1,2 miljoner barn i Indien med friskt vatten, ett rejält mål mat om dagen och skolgång (kostar 7 kr/barn/dygn). Detta är livsavgörande för barnen. Och då talar jag om riktiga barn, som inte kan skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig hit.

Till dig som nu är jättearg på mig för det jag skriver, skulle jag vilja ställa följande fråga:

– På vad sätt är du så oerhört mycket godare än mig? Varför skulle det vara ett tecken på en större godhet att hjälpa 2500 unga män (som det nästan alltid handlar om), som kunnat skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig hit (vilket är en ofattbar förmögenhet i de länder de kommer från) än att hjälpa 1,2 miljoner verkliga barn (7-9-åringar), som absolut ingenting har? Förklara gärna det för mig!

Men det kan du inte! Du har inga argument som stöder din åsikt. Det är därför du blir så arg och frustrerad. Det blir man när man ”vet” att man har rätt, men inte kan argumentera för sin sak. Det är oerhört frustrerande, det förstår jag (men vore det inte bättre att då skaffa dig åsikter du kan argumentera för). Problemet är att du instinktivt delar in mänskligheten i de onda och de goda (utan att ha några egentliga argument för detta). De goda är de som tycker precis som du och de onda är alla andra. Och som du ser det, så har de onda ingen rätt att uttala sig. Demokratin är bara till för de (enligt din definition) sanna demokraterna, dvs de som tycker precis som du. Problemet är att detta inte är definitionen av demokrati utan av diktatur! Jag ber att få återkomma till detta i mitt nästa blogginlägg.


Ett litet komplement: (130406)

Det tycks som att ovanstående räkneexempel dessvärre stämmer ganska så bra – tyvärr! Läs kommentarerna till Fredrik Malms bloggartikel (det finns många fler kommentarer idag än när jag skrev ovanstående). Läs också gärna följande artikel på Avpixlat.