lördag 18 augusti 2012

Ingen politik i olympiska kommittén

För en tid sedan skrev jag en blogg, där jag bl a nämnde att det i år är 40 år sedan 11 israeliska idrottsmän mördades av palestinska terrorister under Olympiaden i München 1972. Med anledning av detta hade Israel bett Internationella Olympiska Kommitténs (IOC) president Jacques Rogge att man under öppningsceremonin för årets Olympiad skulle ha en tyst minut för de mördade judiska idrottsmännen. Rogge vägrade.

Följande bild fanns publicerad i affärstidningen Forbes i november 2011.

Texten under bilden löd:
Presidenten för Internationella Olympiska Kommittén Jacques Rogge tar en paus under en presskonferens i staden Ramallah på Västbanken, tisdagen den femte oktober 2010. Rogge uttryckte på tisdagen oro över de ”hinder” som möter de palestinska idrottsmännen, och i förtäckt kritik mot Israel sade han att idrottsmän borde ha frihet att resa oavsett politik.
Det kan man kanske tycka. Men nu är situationen på Västbanken och Gaza komplicerad, och som läget är just nu måste Israel tyvärr begränsa palestiniernas rörelsefrihet. Tyvärr, tyvärr, tyvärr. Bollen liggen hos palestinierna och inte hos israelerna. Den dag palestinierna erkänner Israels rätt att existera, och dessutom erkänner att Israel existerar (inget av detta gör de idag), och den dag de upphör med terror och våld mot staten Israel, den dagen kommer palestinierna att ha lika stor rörelsefrihet som en svensk har i Sverige. Dessutom är det inte bara Israel som begränsar palestiniernas rörelsefrihet. Även Egypten har sådana restriktioner vid Gazas gräns mot Sinai. Vilka ytterligare hårdnat, efter att ett 20-tal egyptiska polismän nyligen dödats av palestinska terrorister (se tidigare blogg). Och om vi nu talar om restriktioner får vi inte glömma Hamas, som styr Gaza med järnhand. Och inte heller på Västbanken är det så mycket bevänt med vare sig demokrati eller frihet.

Generellt bör givetvis idrottsmän (och alla andra) ha rätt att resa hur de vill. I princip håller jag med Rogge. Men olympiska idrottsmän bör inte bara ha rätt att slippa reserestriktioner, de bör också ha rätt att slippa bli mördade! Och speciellt då mitt under en Olympiad! Det senare nämner inte Jacques Rogge med ett enda ord. Vilket är typiskt för hela den europeiska ”intellektuella” vänstern.

När jag ser Jacques Rogge med sin palestinasjal så ser jag ondskan själv (inte så att Rogge kanske är ondare än andra människor, men jag ser honom som en representant för det onda)! Det är intressant att se hur ondskans brödraskap instinktivt känner igen varandra och dras till varandra, hur stora olikheter de än har när det gäller kultur, religion, nationalitet etc. Att den europeiska intellektuella vänstern lierar sig med islam är logiskt ofattbart. Men dessa utåt sett så olika tankesystem utgör bara olika grenar av samma träd – ondskans träd.

Nu kan någon givetvis invända att jag inte vet tillräckligt om Rogge för att döma honom som jag gör. Men det är inte palestinasjalen jag dömer honom (eller någon annan politiskt korrekt medlem i Godhetskören) för. Det som talar för att han inte bara är en godhjärtad nyttig idiot för den palestinska saken, utan att han också är antisemit, är just hans vägran att ha en tyst minut för de mördade israeliska idrottsmännen. Jag dömer inte någon, enbart för att vederbörande solidariserar sig med den palestinska sidan eller vill palestiniernas bästa (det vill jag också – men jag tror inte palestiniernas bästa ligger i att utplåna Israel och mörda alla judar i området). Det jag kritiserar är asymmetrin mellan hur man ser på dödade judar och dödade palestinier. Palestinier framställs nästan alltid som offer (fast det ofta handlar om att Israel slår tillbaka på grund av palestinska angrepp) medan judar alltid framställs som förövare. Inte ens mördade judiska barn uppvisar Godhetskören någon sympati för. Jag har aldrig hört Cecilia Uddén eller någon av hennes kollegor på SR eller SVT gråta över dödade judiska barn (de kan ju ha gjort det, men jag har aldrig hört det). Om man någon gång rapporterar om judiska barn som dödats eller lemlästats kanske man beklagar det, men det finns ingen övertygande känsla i rösten, utan det låter bara iskallt, som att man beklagar det bara för att man måste för att verka trovärdig.

Dessutom dömer jag inte Rogge. Endast Gud har rätt att döma. Jag snarare bedömer honom, och det jag menar är att han definitivt inte står på det godas sida. I så fall hade han inte bara kritiserat Israel för att hindrar palestinska idrottsmäns resande, utan också haft något att säga om hur de palestinska ledarna (Hamas, Fatah etc) behandlar Gazaborna och att Israels åtgärder gentemot de palestinska områdena också beror på palestinierna själva.

Rogge personligen är egentligen ointressant. Jag ser honom bara som ett exempel på hur den kulturella etc ”eliten” i Europa så totalt och så instinktivt tar ställning mot Israel. Precis samma sak ser vi hos Ships to Gaza som planerar nya seglingar. Och nu har de dessutom erkänt att det inte i första hand handlar om att hjälpa palestinierna, utan om att bryta blockaden av Gaza (en talesman sade nyligen – jag citerar fritt ur mitt minne – att Gaza har en egen kust mot Medelhavet och ingen har rätt att hindra oss att anlöpa denna kust om vi så vill – vad vederbörande glömmer bort är att Israel faktiskt har ett internationellt mandat att blockera Gazas kust och andra gränser för att hindra vapen att smugglas in). Det handlar således om politik och inte kärlek och barmhärtighet. Men det framgick gick ju klart av föregående Ships to Gaza (ett skepp fullt av mat visade sig vara ett skepp fullt av hat, som någon sade).

Både BBC och den brittiska tidningen The Guardian har nyligen hävdat att Israels huvudstad är Tel Aviv medan Palestinas huvudstad är Jerusalem (trots att det inte finns något land som heter Palestina). Ja från början fanns inte ens någon huvudstad angiven för Israel på BBC:s hemsida (avdelningen om Olympiaden). Efter klagomål ändrade BBC så att Jerusalem kallades ”Säte för administrationen” samtidigt som man påpekade att de flesta ambassader ligger i Tel Aviv. Beträffande Palestina ändrade BBC till "Intended seat of government East Jerusalem" (planerat säte för administrationen Östra Jerusalem). Så även efter ändringen har BBC fel (se tidigare bloggar). När det gäller The Guardian, så slutade det hela med att Organisationen Honest Reporting, som granskar medias behandling av Israel, stämde tidningen och då backade ledningen och införde en rättelse, där Jerusalem nu plötsligt var judisk huvudstad och Ramallah palestinskt administrativt säte.

Allt detta fungerar som små nålstick, som sakta men säkert förvrider människors tänkande och gör dem alltmer negativa till staten Israel. Man har insett att man inte kan besegra Israel militärt. Det man håller på med nu är att delegitimera landet. På sikt hoppas man antagligen att Världssamfundet skall förklara Israel som en illegitim statsbildning och sedan genom Nato och kanske USA m fl anfalla landet och så ge området till "de rättmätiga ägarna som bott där sedan urminnes tider" (ett standarduttryck som används av arabsidan och som kritiklöst köps av Västvärldens intellektuella), dvs palestinierna. Ondskan kan bara hata och hata och hata och hata och….