söndag 1 juli 2012

Ett par fältstudier och en konklusion

(Nedanstående artikel lade jag upp den 25/6. I morse fick jag mail från några av mina läsare, som påpekade att artikeln var borta. Google som tillhandahåller blogghotellet har ändrat i användargränssnittet och i vissa avseenden försämrat detta rejält. Jag råkade klicka på fel "knapp" häromdagen och trodde jag hade raderat alla mina artiklar. Så var tack och lov inte fallet, men tydligen lyckades jag radera just denna artikel. Det verkar som att den här artikeln är synnerligen viktig, eftersom det varit en kamp att åstadkomma den. Jag fick t ex datorstrul när artikeln var nästan klar, datorn startade plötsligt om när jag satt och skrev, och sedan kunde jag inte öppna Worddokumentet, där den fanns. Efter flera timmars arbete lyckades jag till slut få fram den. Nåja, här är den igen. Det är bra med backuper!)

Låt mig inleda med att citera svenska Wikipedias artikel om den Koptiska kyrkan:
Koptisk-ortodoxa kyrkan är den orientaliskt ortodoxa kristna kyrkan i Egypten. Koptiskan används traditionellt som kyrkospråk. Medlemmarna kallas kopter. Enligt traditionen är kyrkan bildad av evangelisten Markus omkring 42 e.Kr.

Kateketskolan i Alexandria är den äldsta kateketskolan i världen. Den grundades 190 av den lärde Pantanaeus, och den blev en viktig institution för religiös undervisning vid vilken Athenagoras, Clemens av Alexandria, Didymus den blinde och Origenes undervisade. Origenes anses vara teologins fader och var verksam med jämförande bibelstudier och bibelkommentarer. Origenes skrev mer än 6000 bibelkommentarer utöver sin berömda Hexapla, det första exegetiska verket som är vetenskapligt. Vid skolan gavs även undervisning i matematik, naturvetenskap och humaniora.

Araberna erövrade Egypten 641. Under tiden då Koptiska kyrkan stått under Bysantinska riket hade den lidit; egyptier hade torterats och dödats för att de ansågs vara heretiker. När araberna attackerade dem under befälhavaren Amr ibn al-As kämpade imperiets armé, men folket som förföljts var inte ovänliga mot sina nya härskare [här har uppenbarligen något blivit fel i texten, men man förstår ändå ungefär vad som menas]. De fick ställning som dhimmi ("skyddsfolk") och kallades Bokens folk, och de tilläts utöva sin religion under skydd av sharia.

Trots de politiska omvälvningarna förblev Egypten ett huvudsakligen kristet land, men långsamt skedde en konvertering till islam. Vid slutet av 1100-talet var landet i stort sett muslimskt, med en kristen minoritet. Detta skedde efter kalifen Al-Hakim bi-Amr Allahs förföljelser, och efter att arabiska blev tillåtet som liturgiskt språk av påven och patriarken Gabriel ibn-Turaik.
Egypten var således ett kristet land långt innan islam kom dit. Bysantinska riket, som nämns ovan, kallades också det Östromerska riket. Som påpekas ovan så behandlades kopterna illa när Egypten styrdes från Östrom. Bakgrunden till detta var att det under de första århundradena efter kristendomens uppkomst hade uppstått ett antal irrläror inom kristendomen (gnosticism, arianism etc – här kan du läsa mer om dessa), som hotade att splittra den unga religionen (ja som inte bara hotade utan också verkligen åstadkom stor skada). Detta ledde till bittra strider. Ofta med ord, men dessvärre också ibland med fysiska medel. Mycket tragiskt och helt oförenligt med Jesu klara undervisning. Dvs att man försvarar sanningen är inte fel (irrlärorna, som verkligen var irrläror och mycket väl kunde ha krossat kristendomen, var oförenliga med både Jesu ord, Apostlarnas undervisning och traditionen från Kyrkofäderna), men att använda fysiskt våld i sammanhanget går inte att motivera utifrån Jesu undervisning. Tyvärr har onda saker gjorts i Jesu namn (men inte befallda av honom – detta diskuterar jag i min artikel om kyrkohistoria på min hemsida), men nu är det inte det jag skall ta upp i föreliggande artikel.

Egypten var följaktligen ett av de länder där människor först anammade den kristna tron (inte genom våld utan genom omvändelse). Detta skedde mycket tidigt. Kanske bara något årtionde efter Jesu korsfästelse och uppståndelse. Mer än 500 år senare erövrade muslimerna (araberna) Egypten. Detta skedde med svärdet och inte genom att egyptierna frivilligt valde att bli muslimer. Wikipedia beskriver ovan, det som jag själv många gånger skrivit om i olika artiklar, dvs att kristna och judar betraktades som Bokens folk och tilläts att behålla sin tro. Kravet var att de underkastade sig islam och blev s k dhimmis. Så långt låter det kanske inte så farligt. Men som vi strax skall se så var det mycket värre än vad det låter (Wikipedia tenderar att framställa islam alltför välvilligt – läs gärna denna korta kommentar till vad Wikipedia skriver ovan.)

Bokens folk utgörs, förutom av judar och kristna, också av zoroastrer (den senare är en nästan utdöd persisk religion). Dessa tre grupper har en helig ”bok” som är äldre än Koranen och har därför, enligt Koranen, rätt att behålla sin tro om de underkastar sig islam. Givetvis fanns stora grupper i Egypten och andra länder i området som varken var kristna eller judar (observera dock att Wikipedia skriver att Egypten var ett "huvudsakligen kristet land"!). Dessa har enligt islam, till skillnad från Bokens folk, inte rätt att behålla sin tro, utan måste bli muslimer eller dö.

Begreppet Bokens folk (dhimmis) låter som sagt förhållandevis tolerant, och används ofta av Godhetskören när de vill visa att det inte finns något tvång inom islam. Kravet för islams beskydd är att man följer ett antal mycket kränkande regler, som varierade något från land till land och också berodde på hur välvillig regenten var för tillfället. Dessa regler innebar att man inte fick bygga nya kyrkor. Ja man fick inte ens reparera redan befintliga kyrkor. Man fick inte uttrycka sin tro så att muslimerna stördes, dvs man fick inte ringa i kyrkklockor, man fick inte sjunga så högt att det hördes ut etc. Dhimmis var förbjudna att äga vapen och att rida på häst. De fick inte bygga hus som var högre än muslimernas hus. När man mötte en muslim på trottoaren var man tvungen att kliva ned från trottoaren och gå ut på gatan, som kanske var en stinkande gyttjepöl (allt detta finns detaljerat beskrivet i sharíalagen). Allt gick ut på att visa på muslimernas överhöghet över Bokens folk. För att erhålla islams ”beskydd” (dvs att man slapp bli ihjälslagen – utom ibland) tvingades Bokens folk dessutom att betala en straffskatt, jizya (denna är förordnad i Koranen).

Beroende på prästerna och den lokale härskaren kunde dhimmilagarna ta sig mer eller mindre vidriga uttryck. Jizya, dvs straffskatten, kunde t ex i vissa muslimska samhällen uppgå till 200 procent av inkomsten, vilket i praktiken var samma sak som att kristna och judar tvingades att bli muslimer för att överleva. Att titta en muslim i ögonen betraktades som en skymf (det tolkades som att en ynklig hund öppet utmanar sin herre och härskare) och kunde leda till att man blev ihjälslagen och gärningsmannen gick då alltid fri. Att leva som dhimmi handlade således om apartheid av värsta slag (enligt Godhetskören är allt vad muslimerna gör charmigt, så jag antar att man skulle kunna kalla denna typ av diskriminering för charmpartheid). I vissa muslimska länder var förtrycket mindre än i andra. I t ex Marocko, som av olika skäl hörde till de mer toleranta muslimska länderna, kunde judar och kristna leva ganska drägligt under vissa perioder.

Islam hade uppenbarligen en period av viss tolerans, när också vetenskap blomstrade inom islam (dock inte på grund av islam utan trots islam, eftersom själva tänkandet i islam inte uppmuntrar till vetenskapliga aktiviteter). Tack vare att muslimerna erövrade Alexandria (för den som inte vet det så är detta en egyptisk stad) med sitt berömda bibliotek, fick de tillgång till antikens lärdomsskatter. Dessvärre brände de ned biblioteket i minst två omgångar, men många viktiga böcker räddades undan av mer förnuftiga araber (och kristna). Det var bl a dessa böcker som inspirerade araberna till att göra vissa begränsade vetenskapliga upptäckter, som sedan på omvägar förmedlades till Europa (Här finns en längre artikel om detta intressanta ämne).

Till en början hade de militära ledarna inom islam stor makt (av uppenbara skäl – utan dem hade man inte kunnat erövra de områden man erövrade). Så småningom började emellertid prästernas inflytande öka och på 1100-talet hade prästerna tagit makten nästan helt och hållet (islam är egentligen mer ett politiskt system än en religion). Då upphörde all vetenskap och filosofi inom islamvärlden och man frös tiden och stannade i utvecklingen. Man kan säga att hela islamvärlden idag befinner sig mentalt på 1100-talet när det gäller människosyn, kvinnosyn, samhällssyn, världsbild, humanism, moral etc. Samtidigt använder man modern teknologi, vilket leder till samhällen fulla av motsägelser och absurditeter.

Wikipedia skriver, ”långsamt skedde en konvertering till islam. Vid slutet av 1100-talet var landet i stort sett muslimskt, med en kristen minoritet. Detta skedde efter kalifen Al-Hakim bi-Amr Allahs förföljelser, och efter att arabiska blev tillåtet som liturgiskt språk av påven och patriarken Gabriel ibn-Turaik.” Dvs precis som jag skriver så drogs de muslimska tumskruvarna åt allt mer och på 1100-talet fanns bara en liten kristen minoritet kvar, medan resten hade konverterat (ofta av tvång eller nödvändighet) till islam.

Ovanstående utgör en bakgrund till dagens ämne. Egypten (och Nordafrika, Syrien etc) var kristna områden innan islam påbörjade sin utbredning. Dessa länder erövrades av islam med svärdets hjälp och invånarna tvingades (mer eller mindre) att konvertera till islam.

Detta faktum nämns nästan aldrig i dagens media, utan läsaren eller tittaren eller lyssnaren får ofta intrycket att islam alltid (sedan urminnes tider) har härskat i Egypten etc, och tack var muslimernas oerhörda godhet och tolerans har man tillåtit en judisk och kristen minoritet (som egentligen inte har något där att göra) att existera. Men det är inte sanningen. Den är att islam är som en gökunge, som knuffar ut de andra ungarna ur boet. Islam har erövrat Egypten från egyptierna och mer eller mindre med tvång infört islam som statsreligion (om inte legalt så i praktiken).

Godhetskören, som ju vill vara mästare i godhet, talar ofta om Nordamerikas indianer, och hävdar att dessa har större rätt till Nordamerika än den vite mannen. Och jag håller med. Behandlingen av Nordamerikas och Sydamerikas ursprungsbefolkningar är en skamlig historia, som den vite mannen har all anledning att skämmas för (det finns också andra förtryckare av indianerna – i många länder i Sydamerika förtrycks indianerna av de svarta i lika hög grad som de svarta någonsin har förtryckts av de vita). Men om nu indianerna har större rätt till den amerikanska kontinenten än den vite mannen, eftersom de var där före den vite mannen, så måste i konsekvensens namn de kristna kopterna ha större rätt till Egypten än vad araberna (och islam) har. Kopterna och kristendomen fanns ju i Egypten långt innan araberna kom dit. Men sådan logik biter givetvis inte på Godhetskören. Det blinda hatet tar inte intryck av några som helst logiska eller faktabaserade argument.

I Världen idag kunde man för några veckor sedan läsa en artikel med rubriken "Kristna skall konvertera eller lämna landet”. Landet i fråga är Egypten.
Egyptisk nättidning citerar Muslimska brödraskapets presidentkandidat:

Enligt den populära egyptiska nyhetssajten El Bashayer säger Muhammad Mursi, Muslimska brödraskapets presidentkandidat, att alla kristna i landet ska konvertera till islam, tvingas lämna landet eller acceptera att betala en särskild skatt för icke-muslimer [precis i skrivande stund, den 24/6 läste jag på Text-TV att Mursi vunnit presidentvalet i Egypten. Kanske dags för Mel Brooks att göra en ny parodifilm, ”Det våras för mullorna”?].
Den arabiska våren, ja. Vår för vem? För de kristna tycks det snarare handla om höst eller iskall vinter. Så nu är det inte nog med att de kristna, som fanns i Egypten 500 år innan islam ens var påtänkt, skall leva som en förtryckt minoritet. Nu skall de kastas ut eller konvertera (dvs upphöra att vara kristna) eller betala jizya. Godhetskören brukar ofta tala om den vers i Koranen som säger att det inte finns något tvång i religionen. Här ser vi tolkningen av denna vers tillämpad i praktiken.

Den aktuella versen hittar vi i Sura 2:257. Problemet är att man aldrig citerar hela versen. Man säger bara ”Koranen hävdar klart och tydligt att det finns inget tvång i religionen…” Och det låter ju bra. Men låt oss se hur versen fortsätter, "Det finns inget tvång i religionen, den rätta vägen är tydligt skild från förvillelsen..." Det är helt uppenbart att "den rätta vägen" syftar på islam, som således är "tydligt skild från förvillelsen". Den senare omfattar med andra ord alla andra religioner, och då bl a kristendom och judendom. Koranen tar således totalt avstånd från alla andra religioner och kallar dem "förvillelser” (detta tycker Godhetskören är charmigt men när kristna kallar islam för en förvillelse, vilket islam är enligt Bibeln, då tuggar Godhetskören fradga av raseri och beskyller de kristna för att vara intoleranta och fulla av hat). Vad jag tror att Koranen försöker säga här är ungefär, "det är så uppenbart att islam är den rätta vägen, att varje uppriktig människa frivilligt måste välja att bli muslim när han/hon får islam presenterad för sig". Alltså finns inget tvång, eftersom alla ärliga människor frivilligt kommer att vilja bli muslimer när de får ta del av Koranens budskap. Hur det skall gå för dem som inte frivilligt väljer islam, återkommer vi strax till.

Muhammad Mursi vann således det egyptiska presidentvalet. Det skedde med knapp majoritet. Aftonbladet hade med anledning av detta en artikel den 24/6 med rubriken ”Läget spänt i Egypten efter Mursis valseger”. Man konstaterar där att Mursis seger går tvärtemot viljan hos demonstranterna på Tahrirtorget i Kairo, vilka var de som triggade den arabiska ”våren”. Samtidigt skriver man om Mursi, ”Mursi förespråkar en vidsynt, modern form av islamistisk agenda som ska ta Egypten, med sina omkring 80 miljoner invånare, Arabvärldens folkrikaste nation, in i en ny demokratisk era”. ”Vidsyntheten” hos den moderna islamismen innebär således att de kristna egypterna skall lämna landet eller bli muslimer eller betala en straffskatt för att de är kristna. I mina ögon låter det vare sig vidsynt eller modernt. Det låter snarare som intolerant och medeltida.

Godhetskörens standardbortförklaring är att Muslimska brödraskapets version av islam inte är ett uttryck för den ”sanna islam”, som är tolerant och kärleksfull och barmhärtig. Tja, vad är den ”sanna islam” då? Det måste rimligen vara den islam man hittar i Koranen, hadítherna och sharíalagen, dvs islams heliga skrifter. Ingen har anklagat Muslimska brödraskapet för att vara avfälliga muslimer (dvs islams motsvarighet till K G Hammar och hans gelikar), som kompromissar med Koranen för att passa in islam i vad som är politiskt korrekt i Västvärlden. Nej, de följer exakt vad islams heliga skrifter befaller de troende att göra. Muslimska brödraskapet är inte islamister, detta begrepp är något som Godhetskören hittat på för att blanda bort korten (eller möjligen i någon form av missriktad välvilja). Många muslimer erkänner inte begreppet islamism, eftersom de menar att det västvärlden kallar islamism i själva verket är den sanna islam. Det Muhammad Mursi säger ovan är inte ett uttryck för någon extrem form av islamism, utan för den ”sanna islam”. Det han säger är exakt vad Koranen och hadítherna och sharíalagen föreskriver.

Någon vecka senare hade Världen idag en annan artikel på samma tema, men den här gången handlade det om Syrien (vanliga media tar inte upp sådant här, annat än i extrema undantagsfall, eftersom det inte är bra reklam för islam). Rubriken var ”kristna uppmanas lämna syrisk stad”.
Efter ett ultimatum från en befälhavare för den väpnade oppositionen flyr nu kristna från staden Qusayr i västra Syrien. De kristna fruktar att bli måltavlor, förgöras eller drivas ut, säger Neville Kyrke-Smith, direktor för brittiska Aid to the Church in Need till Catholic News Agency.

General Abdel Salam Harba, militär ledare för en väpnad gren inom den syriska oppositionen, gav förra fredagen ett ultimatum till den kristna i staden Qusayr, nära Homs, att de måste lämna staden, rapporterar Vatikanens nyhetsbyrå Fides. Två katolska präster som lämnat staden uppger för Fides att de hört utrop från minareter med uppmaningar till kristna att lämna staden.

Källor i staden uppger att islamistiska extremister inom oppositionen betraktar de kristna som "otrogna", beslagtar deras tillhörigheter och utför massavrättningar, skriver Barnabas Fund.

Men alla oppositionella grupper står inte bakom utspelet mot de kristna. I ett uttalande till Fides på måndagen i förra veckan, från upprorsledarna i staden, sägs att de "levt sida vid sida med våra älskade kristna bröder och systrar i årtionden". Där konstateras också att de flesta kristna familjer, liksom många muslimska familjer, lämnat Qusayr för två månader sedan efter intensiv granatbeskjutning mot staden från regeringstrogna styrkor, skriver Barnabas Fund.
Som påpekas i artikeln så står inte alla muslimer bakom hoten mot de kristna. Självklart finns muslimer som är fina människor och som vill leva i fred med kristna och judar. Problemet är att islam, enligt min inte så ringa mening, genom sin våldspropaganda tar fram det sämsta hos människan (Koranen är full av uppmaningar till våld mot kristna och judar och andra i islams ögon förhatliga grupper – läs själv Koranen och bilda dig en egen uppfattning i stället för att lita enbart på vad Godhetskören säger eller vad jag säger). Många muslimer upplever sig säkert som schizofrena när de skall försöka jämka ihop sina personliga åsikter med sin religion. Problemet är att de riskerar att dödas om de protesterar mot mullornas skräckvälde.

Precis som Egypten så var Syrien ett kristet land långt innan islam fanns. Bibeln berättar t ex om hur aposteln Paulus (som hette Saulus innan han blev kristen) blev omvänd när han var på väg till Damaskus. Så även här har islam kommit som en inkräktare för att sedan ta över landet och betrakta de som var där före islam som att de inte hör hemma i landet. Det kallas fräckhet. Oerhörd fräckhet, och talar inte gott för islam!

På senare tid har antalet muslimska attacker mot kristna och kristna kyrkor i Nigeria trappats upp. Norra Nigeria är huvudsakligen muslimskt medan södra delen av landet huvudsakligen är kristet.

Nu säger visserligen Koranen att de kristna har rätt att behålla sin tro i ett muslimskt land, enligt vad som beskrivits ovan. Men det finns många kryphål som gör att muslimerna ändå kan angripa de kristna och ha full sanktion för detta i Koranen. De kan t ex hävda att de kristna inte underkastat sig islam fullt ut (ett påstående som nästan är omöjligt att motbevisa – under historiens gång har det ibland räckt med att en jude eller kristen inte klivit åt sidan när en muslim kommit gående, eller sagt emot en muslim, för att utlösa massakrer med hundratals döda (oftast på judar men även kristna).

Observera att Nigeria inte är ett muslimskt land. Muslimerna är inte ens i majoritet (de kristna utgör över 50 procent av befolkningen enligt de senaste uppskattningarna). Men det ligger i islams natur att härska. Alla måste böja sig för islam (i Sverige utgör muslimerna än så länge en minoritet – ändå försöker de inskränka vår lagstadgade yttrande- och tryckfrihet och blir alltmer fräcka i sina krav på särbehandling). Och vi ser samma tendens i Egypten. I presidentvalet deltog endast 51 procent av egypterna. Det var bara ett par hundra tusen fler (av 50 miljoner röstberättigade) som röstade på Mursi än på den andre presidentkandidaten. Trots detta kräver Muslimska brödraskapet att få bestämma 100 procent av landets framtida utveckling (de kristna har inte ens rätt att existera som jämlikar i Mursis Egypten). Det låter inte speciellt demokratiskt.

Den 18/6 kunde man läsa följande på SVT text:
Nigeria: Islamister bakom kyrkattentat

Islamistgruppen Boko Haram uppgav i dag att den låg bakom de våldsamma attackerna mot tre kyrkor i Nigeria i går.

Minst 52 människor dödades och tre gånger så många skadades när självmordsbombare utlöste sina sprängladdningar vid kyrkor i staden Kaduna.

En talesperson för Boko Haram säger att dåden var en hämnd för kristnas våld mot muslimer. Men de allra flesta dödsoffren krävdes när kristna gick till motattack [fetstil tillagt av Krister].
Ofta när SVT och andra av den politiska korrekthetens basuner rapporterar om muslimska våldsdåd mot kristna är man mycket noga med att påpeka att kristna minsann inte är ett dugg bättre (ja snarare ännu värre). Om kristna slår tillbaka står det ofta i rubriken att kristna angripit muslimer, och sedan i artikeln kan man möjligen läsa att det hela utlöstes av att muslimer hade dödat ett antal kristna (det är exakt samma sak när man rapporterar från Israel). Ovanstående artikel är inget undantag, även om rubriken är förvånansvärt korrekt (kanske var det någon sommarvikarie som ännu inte fått lära sig hur en slipsten skall dras, som satte rubriken).

Det är inte lätt att förstå vad meningen "En talesperson för Boko Haram säger att dåden var en hämnd för kristnas våld mot muslimer. Men de allra flesta dödsoffren krävdes när kristna gick till motattack" betyder. Ingick offren för de kristnas motattack i de 52 som dog vid självmordsattackerna? Om om svaret är nej på den frågan, måste dödsoffren när kristna gick till motattack vara betydligt fler än 52. Detta har jag mycket svårt att tro. Men som sagt, SVT etc slår knut på sig själva i sin iver att svärta ner kristna och judar och höja islam till skyarna. Och då blir det inte alltid logiskt.

Men visst, det förekommer säkert att kristna till slut blir så ursinniga att de slår tillbaka. Detta är emellertid inte förenligt med Jesu lära (som förmedlas genom Evangelierna och som definierar den kristna tron). Inte heller är det förenligt med någon av de andra skrifterna i Nya Testamentet (jag återkommer strax till detta). Men även om det inte är förenligt med vad Jesus lärt oss, är det mänskligt att försvara sig och även att kanske slå tillbaka när ens far eller mor eller son eller dotter mördats. Men det är så gott som aldrig de kristna som börjar.

Faktum är att fler kristna i världen mördas varje år för sin tro, än under de värsta förföljelserna i Romarriket. Kristna martyrer dör för sin rätt att tro och för sin rätt att predika evangeliet. Muslimska martyrer dör när de mördar icke-muslimer för att tvinga dem (mot deras vilja) att bli muslimer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ja muslimer mördar även andra muslimer för den delen – det är kanske inte för inte som den före detta muslimen Wafa Sultan kallar Allah för ”hatets Gud”. Hatet tycks inom islam ha samma framträdande plats som kärleken i den kristna tron. Det finns en avgrund mellan kristendomen och islam när det gäller tolerans, omsorg om de svaga och sjuka, kärlek, respekt etc (sedan kan det finnas kristna som inte lever upp till detta, men kristendomen definieras inte av pastorer, biskopar eller kristna generellt utan av Jesus Kristus). Angrepp på kristna, judar och andra icke-troende är helt förenligt med Koranens budskap. Ja inte bara förenligt, muslimerna uppmanas därtill av sina heliga skrifter. Låt oss titta på några koranverser:

I sura 9:29 läser vi:
Strid mot dem som inte tror på Allah och den Sista Dagen och som inte förbjuder det som Allah och hans budbärare har förbjudit, och inte heller erkänner sanningens Religion, även om de är Bokens Folk [dvs judar, kristna och zoroastrer] tills de i villig underkastelse betalar Jizya [den straffskatt som diskuterats ovan] och erkänner sig underkuvade.
Sura 8:28 säger har följande att säga om ”fridsfursten” Muhammed:
Det tillkommer ej profeten [dvs Muhammed] att taga fångar, förrän han anställt ett blodbad på jorden.
Jesus utgöt sitt blod för att sona våra synder. Muhammed uppmanar oss att utgjuta andra människors blod.

Och sura 9:5 har följande uppmuntrande budskap:
Men när de fridlysta månaderna gått till ända, så döda månggudadyrkarna, varhelst i finnen dem.
Till månggudadyrkarna räknas de kristna, eftersom de enligt Muhammed tror på tre Gudar; Fadern, Sonen och den Helige Ande (muslimerna har uppenbarligen inte förstått vad treenigheten innebär – Gud är en men uppenbarar sig för människan i tre olika former, som var och en är en person skild från de andra men ändå i enhet med helheten).

Om du nu tillhör Godhetskören och läser detta, så vet jag precis vad du tänker. Jag genomskådar ditt mörka hjärta. Du tänker så här, "Ja, men det finns lika mycket uppmaningar till våld i Gamla Testamentet som det finns i Koranen. Så det så." För det första stämmer inte detta, men då kommer vi in på teologi, som kräver stort utrymme för att förklara. Det enklaste motargumentet är att Koranen säger sig vara Guds sista uppenbarelse till människan. Den anses av muslimerna vara överlägsen Nya Testamentet och ännu tydligare visa vem Gud (Allah) är. Alltså måste Koranen jämföras med Nya Testamentet. Och vid en sådan jämförelse kommer Koranen till korta när det gäller höghet, kärlek, moral, tolerans, medmänsklighet etc, etc. Så käre medlem i Godhetskören, om du påstår att det finns verser i Nya Testamentet som innehåller motsvarande uppmaningar till våld som de Koranverser jag citerar ovan, ange då bok, kapitel och vers eller tig!!!

Vi ser tendenserna hos islam. Man erövrar ett land, eller infiltrerar landet, och när man är tillräckligt många eller har tillräcklig makt så gör man om samhället till ett muslimskt samhälle, där icke muslimer antingen får leva i underdånighet i ett apartheidliknande tillstånd eller dödas eller fördrivs. Och sedan ger man sken av att muslimerna härskat i detta land "sedan urminnes tider” (det är muslimernas standarduttryck som dumma västerlänningar köper utan att tänka) och att de kristna eller judarna är inkräktare i området, fast det i själva verket är tvärtom.

Det vi ser just nu i Europa i allmänhet och i Sverige i synnerhet, är inledningen till ovanstående. När muslimerna uppnått den ”kritiska massan” genom att föda många fler barn än de etniska européerna, och genom massinvandring påhejad av Godhetskören, vars medlemmar har en uppenbar dödslängtan, så kommer det att gå här som i Libanon (som var ett kristet land innan palestinierna kom dit på 1980-talet och förstörde landet). Antingen tar islam över utan motstånd (med tanke på svenska folkets ofattbara feghet och aningslöshet är det väl antagligen så det kommer att gå till i Sverige) eller också blir det inbördeskrig (vilket är det troliga scenariot i England och Frankrike, eftersom dessa länder inte består av ynkryggar i samma höga grad som Sverige – England är ju obesegrat i krig och muslimerna där anar nog inte vad som kommer att drabba dem när och om de försöker ta över landet).

Käre läsare, ser du verkligen fram mot detta? Jag tror att få ser fram mot ett islamistiskt Sverige. Inte ens stämledarna i Godhetskören vill nog ha en sådan framtid för Sverige, hur mycket de än tycks hata sitt fosterland. Men om man nu inte ser fram mot det jag beskriver, varför får vägen mot undergången fortsätta och till och med eskalera? Jo, därför att man inte tror att det jag skriver stämmer. Men i så fall – motbevisa mig! Och inte med politiskt korrekt nonsens utan med fakta och logik. Tack!

Om du kan motbevisa mig i det jag skriver i olika artiklar om vår invandringspolitik och om islam, så lovar jag att jag resten av mitt liv skall skriva artiklar som kommer att få till och med Centerpartiets partiledare Annie Lööf att framstå som talesman för Sverigedemokraterna!