tisdag 1 juni 2010

Israel — hela världens spottkopp

Kritiken mot Israels agerande, när man igår stoppade Gazakonvojen, är massiv. Och orättfärdig genom sin ensidighet. Dvs, visst har man rätt att kritisera Israel, men då skall också motsidan kritiseras.

Kanske kunde israelerna ha handskats annorlunda med situationen. Men det är alltid lätt att vara efterklok. Rent PR-mässigt hade det bästa antagligen varit att släppa igenom konvojen. Detta hade emellertid lett till många negativa konsekvenser. När Israel gör eftergifter inför odemokratiska krafter, uppmuntrar man dessa att flytta fram sina positioner. Efter kriget i Libanon för några år sedan erkände Hizbollah att man misstog sig på Israels beslutsamhet. Hade man vetat att Israel skulle slå tillbaka så hårt, hade man aldrig kidnappat och dödat de två soldater, vilket bl a var det som utlöste Israels våldsamma reaktion. Barak var då premiärminister i Israel och arabsidan uppfattade honom som en ”mes”. Hade Netanjahu varit Israels ledare, hade Libanonkriget förmodligen aldrig ägt rum, eftersom Hizbollah visste var de hade honom. Det är farligt att visa sig svag inför ondskans krafter. Kompromisser med ondskan leder alltid till mer blodspillan än vad kompromisslöshet gör.

Att släppa igenom konvojen till Gaza, skulle antagligen på sikt ha uppmuntrat till mer våld från Hamas sida. I förlängningen hade det kommit nya konvojer och snart hade vapenleveranserna till Hamas varit i full gång. På sikt skulle detta leda till nya krig, eftersom Hamas aldrig ger sig förrän Israel är förintat.

Om jag inte missminner mig så fick Israel, enligt Osloavtalet 1995, i uppgift att patrullera havet utanför Gaza för att förhindra vapenleveranser till terrorister i området. Dvs att Israels flotta patrullerar utanför Gaza och kontrollerar de fartyg som försöker ta sig in i hamnar där, är helt legitimt. Enligt internationell rätt är det dessutom tillåtet att uppbringa och borda (även med våld om så krävs) fartyg med neutral flagg, om dessa kan misstänkas att på något sätt bidraga till fiendens sak (genom transporter av militärt material eller militär personal etc). Uppbringande kan även ske på internationellt vatten, vilket rutinmässigt görs under krig.

Det finns kanske ett skäl till varför bordningen gjordes på internationellt vatten. Territorialgränsen ligger endast 6 nautiska mil utanför kusten, vilket tar ca en halvtimme att tillryggalägga för ett normalt handelsfartyg och ännu kortare tid för ett passagerarfartyg (som det fartyg där dödsskjutningarna ägde rum). Totalt bestod konvojen av 6 fartyg och antagligen var israelerna rädda för att något eller några fartyg skulle slinka igenom om aktionen påbörjades för nära kusten, vilket skulle ge tidsnöd för bordningen. Vi får inte heller glömma bort att företrädarna för konvojen uttryckligen proklamerat att fartygen var på väg till Gaza, dvs ingen kunde sväva i tvivelsmål om vad avsikten var.

Att det hela mer handlade om ett propagandajippo än det var en allvarligt menad humanitär fredsaktion, visas av hur snabbt demonstrationerna, de negativa kommentarerna, flaggbränningarna etc kommit igång. Man bara väntade på startskottet. Maximal skada när det gäller Israels rykte och legitimitet är det uppenbara målet för Ship to Gaza. En fredlig palestinsk stat, sida vid sida med Israel, tycks inte ha någon större prioritet och det palestinska folkets väl verkar inte bekymra "freds"aktivisterna på Ship to Gaza speciellt mycket. Och det är ju så ondskan fungerar. Hata, hata, hata. Skada, skada, skada. Förstöra, förstöra, förstöra.

Men kunde inte israelerna skött det hela snyggare? Ja, antagligen. Media har påpekat att israelerna kunde ha försökt använda icke-dödligt våld, t ex vattenkanoner och liknande (och det är precis vad man försökte, vilket strax framgår). Problemet var att israelerna inte riktigt insåg vad som väntade dem när de bordade fartygen. De var ”beredda på att möta upprörda, arga fredsaktivister, men mötte i stället en beväpnad lynchmobb”, vilket är Israels förklaring till varför det hela slutade med minst 10 döda aktivister plus ett antal skadade soldater.

Israels version är följande:
Soldaterna, som firades ner från helikoptrar, förväntade sig endast lätt motstånd från aktivisterna ombord, men på ett av fartygen, det turkiska skeppet Marmara, med 600 personer ombord, möttes de av män beväpnade med slagträn, järnrör, klubbor och knivar. Allt eftersom soldaterna landade på fartygsdäcket övermannades de och misshandlades. Soldaterna var beväpnade med paintballgevär, som brukar användas för att stoppa demonstrationer, och de hade ingen effekt på angriparna, skriver Ynetnews. Soldaterna hade också pistoler med skarp ammunition, men var enligt tidningens uppgifter beordrade att endast använda dem vid direkt livsfara.

Inte förrän aktivisterna lyckats brotta ner en av soldaterna och ta ifrån honom pistolen gav den israeliska befälhavaren soldaterna rätt att öppna eld för att få stopp på motståndet som hotade soldaternas liv (hämtat från Världen idags hemsida 100601).

En något annorlunda bild än vad som ges av politiskt korrekta media, eller hur? Avsikten var således inte att skada eller döda. Att israelerna öppnade eld med skarpa vapen provocerades fram av ”freds”aktivisterna.

På text-TV kunde man samma dag som bordningen ägde rum, läsa en oerhört vinklad kommentar av Bo Inge Andersson, utrikeskommentator för Rapport. Jag saxar några avsnitt:
Israel tycks ha skjutit på internationellt vatten. Israel har njuggt och småsnålt avvisat en humanitär transport. Israel kommer att förlora mycket anseende på detta.

Orsaken till spärren är att "fel" parti styr i Gaza, det fundamentalistiska Hamas, som dock vann valet 2006 i någorlunda korrekta val.

Även EU ser Hamas som en terrorgrupp som ska bojkottas. Israels attack 2008 mot Gaza förvärrade läget.

”Israel har njuggt och småsnålt avvisat en humanitär transport…”, skriver Andersson. För det första är detta en värdering som inte har med nyheter att göra och som skapar en negativ bild av Israel (vilket givetvis är meningen). Hur pass humanitär transporten var kan sannerligen ifrågasättas. Israels ingripande skedde inte för att transporten var humanitär, utan för att det i första hand handlade om en politisk manifestation. Dessutom fanns möjligheten att fartygens last innehöll vapen (att företrädare för ”Ship to Gaza” förnekar att sådan last fanns ombord, betyder inte att de har rätt – ”men inte kan de vara så nedriga att de ljuger?” – ”Jo det är precis så nedriga de kan vara”).

I sin kommentar, som dryper av politisk korrekthet, glömmer också Andersson att nämna Hamas roll i det hela. Det finns faktiskt starka skäl till varför Hamas bojkottas av USA etc. Det finns skäl till varför Israel isolerar Gaza. Bo Inge Andersson kunde t ex ha nämnt de tusentals raketer som Hamas avskjutit mot israeliska städer. Han kunde ha nämnt den israeliska soldat som Hamas hållit fängslad i snart två år, helt i strid mot alla internationella konventioner. Han kunde ha nämnt hur Hamas håller Gazas befolkning i ett järngrepp. Hur man skjuter folk i knäskålarna eller mördar dem, om de trotsar Hamas. Hamas terroriserar i själva verket sitt eget folk och det är i första hand Hamas (och inte Israel) som håller Gazas invånare som gisslan.

Påståendet ”Israels attack 2008 mot Gaza förvärrade läget” gör att jag inte vet om jag skall skratta eller gråta. Varför attackerade Israel Gaza? Det fanns mycket goda skäl till detta. Det var Hamas, som genom bl a sina raketbeskjutningar "förvärrade läget", och inte Israel. Hamas varnades av flera arabiska ledare för att fortsätta sin aggression mot Israel. Egyptens utrikesminister sade t ex att om det blir krig så är det Hamas fel. Världssamfundet begär helt andra saker av Israel än man begär av andra länder. Vilket land i världen skulle finna sig i att oavbrutet beskjutas från ett annat land utan att slå tillbaka?

Efter Libanonkriget garanterade FN att Hizbollah inte skulle få möjlighet att rusta upp längs gränsen mot Israel (det hade man gjort även innan). Idag står Hizbollah mångdubbelt starkare längs gränsen mot Israel än någonsin tidigare. FN har konsekvent brutit alla säkerhetsgarantier man gett till Israel under årens lopp. Och det är ju inte så konstigt, eftersom FN idag till stora delar styrs av skurkstater. För några år sedan var Irak, under Saddam Hussein, ordförandeland i FN:s nedrustningskommission och Libyen var ordförandeland i FN:s kommission för mänskliga rättigheter. Behöver mer sägas? FN kritiserar ständigt Israel och i stort sett aldrig den arabiska sidan och bevisar därmed sin illegitimitet.

Jag tror att Gud använder det som sker just nu för att avslöja människor. Nu kommer det fram vad som bor innerst inne hos människor i vårt land. Hatet mot Israel väller upp som ur en vulkan och det tycks inte finnas någon gräns för vad som får sägas om Israel. Även kristna avslöjar sig här. Visst kan Israel göra fel och det är möjligt att Israel inte agerat optimalt vid bordningen av konvojfartygen. Men detta förändrar inte situationen i stort. Israels fiender har för avsikt att utplåna landet och Hamas har uttryckt det klara målet att döda alla judar de får tag på. Gårdagens händelser kommer att tas som intäkt för att ifrågasätta legitimiteten av den judiska staten. EU:s mål kommer att bli ett Storpalestina där judarna utgör en minoritet. Arabsidan talar ofta om hur bra judarna hade det när islam härskade över hela området. Och många politiskt korrekta västerlänningar nickar och bugar. Sanningen är den att kristna och framför allt judar, med kortvariga undantag, levde under ett oerhört förtryck i muslimska länder. Och det är precis som islam vill ha det. Det är bara att läsa Sharíalagen. De är herrefolket och alla andra betygar underdånigt muslimerna sin vördnad.

En sak är säker, så som det kommer att gå för Israel, så kommer det att gå för Europa. Israels öde blir Europas öde. Kanske kommer Gud att utlämna Europa åt islam som straff för vårt förräderi mot det judiska folket. Situationen idag visar att judarna inte kan lita på hjälp från någon. De har bara sig själva att lita på. Därför är Israel en nödvändighet. Idag måste en jude, bosatt i Sverige, ta av sig eller dölja alla attribut som visar att han/hon är jude, innan vederbörande kan gå ut på stan. Något som får mig att skämmas som svensk. I Israel kan en jude bejaka sin judiska identitet utan hotas och utan att skämmas. Därför är staten Israel en nödvändighet. Israel och det judiska folket är, i all sin ofullkomlighet, Guds ögonsten. Ve den människa som rör det Gud har utvalt! Den varningen gäller även kristna!