måndag 29 december 2008

Ateismen beror på elektriska signaler i hjärnan

Häromdagen fick jag ett mail som redogjorde för de allra senaste rönen inom hjärnforskningen. Man har kommit fram till att ateismen genereras av neurala processer i hjärnan. Jag citerar:

Ateism orsakas av en kemisk substans i hjärnan.

Vi vet nu att ateism beror på en kemisk substans, som utsöndras i hjärnan genom vissa typer av fysisk eller kemisk påverkan. En forskargrupp i Canada har via experiment kunnat påvisa att ateistiska upplevelser bl a kan framkallas genom att stimulera högra öronloben med starkström - allt blir svart. Effekten kan även uppnås genom att personen själv utsätter sig för olika former av manipulation - intag av vissa kemiska substanser eller helt enkelt genom att dunka hjärnskålen mot något hårt föremål, länge. Forskargruppen har också testat en s k "magnetisk hammarhjälm" (kortfattat ofta kallad "magnethjälm"), som innehåller små magnetdrivna hammare, vilka oavbrutet slår försökspersonen hårt i huvudet. Det visar sig att så fort man aktiverar hjälmen, så dyker ateistiska tankar upp i testpersonens hjärna.

Forskarnas slutsats blir att ateism helt och hållet är en mänsklig inbillningsprodukt, genererad av elektro-kemiska neurala processer.

Dag Lurspik


God fortsättning på helgen och ett Gott Nytt År!

önskar

Krister R

måndag 15 december 2008

Sanningens Fyr

Den som seglat på de sju haven före GPS:ns tid, har en speciell och djup känsla för fyrar. En känsla som antagligen är svår att förmedla till en landkrabba som aldrig trampat ett gungande däck i full storm. När man i hårt väder och mörker försöker angöra en kust och inte riktigt vet var man är, klappar hjärtat hårt och munnen är torr av nervositet. Man närmar sig försiktigt och hoppas att man skall se angöringsfyren innan man går på något farligt grund. Och så plötsligt, ser man ett svagt ljusblänk vid horisonten. Ibland skyms det av vågtoppar och ibland försvinner det i det piskande regnet. Enligt sjökortet skall den fyr man spanar efter lysa med en viss karaktär (t ex ett dubbelblänk var 20:e sekund), och man försöker med tidtagaruret, till en början förgäves, avgöra om det är rätt fyr man satt kursen mot. Efter många, långa minuter, och efter att man närmat sig fyren alltmer, och den börjar komma upp över horisonten, blir skenet allt tydligare och stadigare, och se det var rätt fyr – den blinkar tryggt med ett dubbelblänk var 20:e sekund. Hjärtat lugnar snabbt ner sig och man vet att man är på rätt väg, in i hamn, utan några farliga grund framför stäven.



Ost om Firth of Tay på Skottlands västkust står fyren Bell Rock. Den stod klar 1811 och är den första fyr som byggts stående mitt ute i havet, på en uppgrundning. Byggandet av fyren var oerhört svårt och krävande, eftersom grundet ligger upp till 4 m under vattnet 20 timmar per dygn. Endast ett par timmar per dygn reser sig klippan över det omgivande havet. Man kunde alltså bara arbeta några timmar per dag och bara under sommarmånaderna. Arbetarna bodde på ett fartyg, som låg till ankars en bit ifrån Bell Rock, och rodde till fyren i små båtar när de skulle arbeta. När höststormarna kom fick arbetet ställas in för vintern. Första sommaren lyckades man bara arbeta 80 timmar. Det måste ha känts tröslöst.

Den man som ledde konstruktionen och bygget var den skotske ingenjören Robert Stevenson (vars barnbarn är den berömde författaren av Skattkammarön, Robert Louis Stevenson). Byggandet av Bell Rock måste betraktas som en av ingenjörsvetenskapens stora bedrifter, speciellt om man tänker på när den byggdes. Ingen trodde att projektet var möjligt att genomföra och Stevenson hade således inte bara naturen, utan också sina egna chefer, mot sig. Vikten av denna fyr kan inte överskattas. Området runt Bell Rock är en veritabel skeppskyrkogård och innan fyren byggdes gick tusentals och åter tusentals sjömän i kvav på de farliga klippor som finns i området. Det fantastiska är att fyren står kvar än idag och fyller sin funktion. Att i snart 200 år ha kunnat stå emot de rytande vågornas väldiga krafter säger en hel del om konstruktionens kvalitet och hur förutseende Stevenson var. Det är en sak att bygga fyrar i Stockholms skärgård och en helt annan sak att bygga fyrar långt ut från kusten i Nordatlanten.

För mig, som gammal sjöman, är en fyr en stark symbol för sanning och rätt. Och trygghet! Fyrens ljus leder oss i den rätta farleden. Att avvika från den belysta sektorn gör att vi går på grund och kanske förliser. På samma sätt som fyrar i hundratals år lett sjöfarare rätt, så har Sanningens Fyr, den Heliga Skrift, lett människor rätt och skyddat dem från moraliskt skeppsbrott och undergång. Precis som att fyrljuset leder oss rätt, oberoende av våra ofullkomliga sinnen, så leder oss Sanningens Fyr rätt när vi, ledda av våra ofullkomliga tanker, frestas att välja fel kurs på livets ocean.

Det råder ingen som helst tvekan om att Sverige och Västvärlden för länge sedan övergett Sanningens Fyr och valt att navigera i helt andra farleder. Farleder som utmärks av falska fyrar, utställda av onda vrakplundrare, där målet är att leda fartygen mot farliga grund och sedan plundra de olyckliga offren. Därför vill jag råda dig som läser detta, navigera inte efter vrakplundrarnas fyrar, hur starkt de än lyser och hur tillförlitliga de än kan verka. Navigera i stället efter Sanningens Fyrljus! Den fyren är lätt att känna igen på sitt speciella sken. Den blinkar med 3 regelbundna, trygga blänk – Fadern, Sonen och den Helige Ande. Ingen som följt denna fyr har någonsin navigerat fel.

fredag 12 december 2008

Sverige – pedofobernas paradis

Jag fortsätter på samma tema som sist. Det känns som att jag inte riktigt sagt allt jag vill säga i sammanhanget. Läsaren får ursäkta att jag upprepar en del från min föregående blogg.

Det torde vara allmänt bekant att Thailand och en del andra länder är paradis för pedofiler. Det tycks som att pedofoberna nu har fått ett eget paradis – Sverige. Pedofob betyder egentligen ”en person som fruktar barn”, men jag använder det i min egen lilla privata betydelse ”en person som hatar barn och som vill göra barnen illa” (ungefär som att homofob kommit att betyda en person som hatar homosexuella vilket också rent språkligt är fel).

Vad menar jag då med att Sverige är ett paradis för pedofober. Jo, i vår dagar ser vi hur respekten för barn, kärleken till barn och önskan att barn skall få så bra liv som möjligt, håller på att nedmonteras. Barn har blivit leksaker för att tillfredsställa vuxnas egoistiska behov. Man talar om rätten att skaffa barn, ungefär som rätten att ha en hund eller ett akvarium. Men, käre läsare, barn är ingen rättighet!!! Barn är en skyldighet!!! Föräldrarna är till för barnen och inte tvärtom. Adoptivföräldrar är till för de barn som skall adopteras och inte tvärtom!!! Barnen uppgift är inte att fylla ett tomrum i föräldrarnas liv utan föräldrarnas uppgift är att ge barnen, det barnen behöver. Att sedan detta i förlängningen ger en djup tillfresställelse hos föräldrarna är en helt annan historia. Men det primära är att föräldrarna är till för barnen!

Låt mig ge fem exempel på pedofobi:

1. Riksdagen beslutade för några år sedan att homosexuella par skulle få rätt att adoptera barn, trots att samtliga remissinstanser sade nej. Remissinstansernas skäl till att säga nej var att man inte visste hur det påverkar barn att växa upp med två personer av samma kön. Rätten att adoptera gjordes till en rättighetsfråga för vuxna. Varför skulle inte homosexuella få adoptera barn, när heterosexuella får? Huruvida beslutet verkade för barnens bästa försvann totalt i debatten (fler skäl för att homosexuella inte skall få adoptera barn ges här).

2. Abortfrågan är en gammal fråga och där har i någon mån debatten svängt. Det är idag tillåtet att ifrågasätta om det verkligen är bra att det sker så många aborter i Sverige varje år. Trots detta arbetar våra politiker (inkluderande kd:s ledning) heltid på att utöka rätten till abort. FI (Feministiskt Initiativ) har till och med föreslagit att rätten till fri abort skall skrivas in som en av de grundläggande mänskliga rättigheterna (men vart tog barnets rätt vägen kan man undra?)! Dessutom framställer man aborter som att man gör det för barnens bästa, medan sanningen är att de absolut flesta aborter sker av rent egoistiska motiv (här kan läsaren hitta en längre diskussion om abort).

3. Lesbiska kvinnor har numera, sedan ett par år tillbaka, rätt till artificiell insemination. Barnet har inte rätt att få veta vem pappan är förrän de fyller 18. På så sätt berövar man barnet sin pappa. Det torde vara mycket svårt att undanhålla ett barn det faktum att alla barn har en biologisk pappa. Att få träffa sin pappa (om nu denne skulle vilja träffa barnet, vilket är ytterst osannolikt) först när man fyllt 18, innebär att barnet aldrig kommer att få någon riktig pappa-barn-relation till sin biologiska pappa. I bästa fall kanske det kan bli någon slags kompisrelation. Min övertygelse är att barn behöver en pappa. Att växa upp utan en pappa utgör en gravt psykiskt trauma som barnet kommer att få bära livet ut. Det är inte bara min övertygelse. Många psykologer och läkare och andra som arbetar med barn är av samma åsikt.

4. En ny lag kommer antagligen att antas våren 2009, nämligen rätten för ensamstående kvinnor att få insemination. Samma sak gäller som ovan, dvs barnet får veta vem som är pappa först när barnet fyllt 18 år. Och samma problem uppstår.

5. Samkönade äktenskap framställt som en mänsklig rättighet och alla partier vill i princip införa detta. De barn som hamnar i sådana relationer kommer antingen att vara adopterade eller resultatet av insemination (eller i framtiden klonade). De problem som anförs under punkterna ovan gäller således också här.

Frankrike avvisade nyligen ett förslag om enkönade äktenskap. I motiveringen slår man fast att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön – detta som ett biologiskt faktum – samt som en förpliktelse för både mamman och pappan. Man konstaterar det uppenbara faktumet att i en samkönad relation måste ytterligare en person, en tredje part, en person av annat kön, alltid vara inblandad.
I den meningen, skriver man i motiveringen, skulle ett sådant äktenskap inte längre baseras på att handla om två personer – det blir inte längre monogamt. Varken den samkönade parrelationen eller trepartsrelationen avspeglar ju barnets, människans, biologiska ursprung.

Debatten kring samkönade äktenskap har varit synnerligen frånvarande i vårt land, över vilket den politiska korrektheten vilar som ett blytäcke. När en kristen organisation annonserade på tunnelbanan i Stockholm för sin syn på äktenskapet (det var inte det minsta provocerande – bara enkla affischer där det stod, ”Mamma, Pappa, Barn”), ställde den politiska korrekthetens överstepräster omedelbart kravet att annonseringen skulle tas bort. Den politiska korrekthetens representanter (feminister, anarkister, vänsternissar etc), som överhuvudtaget inte kan stava till ordet demokrati, rev snabbt ned reklamen, när SL dröjde med att ta bort den.

--------------------------------------------

En invändning mot det jag skriver ovan, är att tusentals barn redan nu växer upp med en ensam förälder eller två samkönade personer och kanske utan kontakt med pappan, och att ensamma kvinnor dessutom idag kan åka till Danmark och insemineras. I det senare fallet har barnet överhuvudtaget ingen rätt att någonsin får reda på vem pappan är. Och det sant att det är så. Men det är också beklagligt.

Det är inte lätt att vara människa, och ibland uppstår situationer, där barnen kommer i kläm. I en demokrati kan man inte hundraprocentigt hindra människor från att göra fel. Men jag kan inte se att detta skulle vara ett giltigt skäl till att medvetet och avsiktligt legalisera förhållanden och handlingar som inte verkar för barnets bästa, utan som tvärtom skadar barnet. Den utveckling vi ser i vårt land idag, där barnperspektivet lyser med sin frånvaro, och där vuxnas egoism är den enda faktor som räknas, är beklaglig. Jag ser det som ett uttryck för ren ondska!!! Sedan kan man klä det hela i vilka vackra floskler som helst. Bakom den poliska korrekthetens vänligt leende ansikte, ser jag Djävulen själv hånflina.

Vi ser idag hur barn och ungdomar mår sämre än någonsin. Den ena larmrapporten avlöser den andra. Bara häromdagen rapporterades i radio och TV att fylleriet bland mycket unga tonåringar (upp till 14 år) ökat med 15 procent bara på ett år. Det moderna samhället må vara modernt. Det tycks dock inte som att det moderna samhället ger den stora lycka som dess ingenjörer förespeglat oss.

fredag 21 november 2008

Onskans visar sitt ansikte

Samma människor, som i åratal ifrågasatt äktenskapet som samlevnadsform, kämpar nu med näbbar och klor för att samkönade äktenskap skall tillåtas. Plötsligt har det förhatliga äktenskapet blivit en av de allra viktigaste frågorna. Man nöjer sig inte heller med möjligheten att gifta sig borgerligt, utan rätten att gifta sig i kyrkan tycks vara den allra viktigaste frågan och upphöjs till en grundläggande mänsklig rättighet. Detta trots att kyrklig vigsel tidigare, av samma människor, sågs på med extra stort förakt.

När dessa personer nu talar sig varma för äktenskapet, handlar det om hyckleri av allra värsta slag. De är egentligen inte alls intresserade av äktenskapet som samlevnadsform, utan utökningen av äktenskapsbegreppet (samkönade äktenskap är bara början, nästa steg är månggifte och så småningom också äktenskap med djur) är helt enkelt ett steg i nedmonteringen av den förhatliga familjen. Kan man inte förbjuda familjen, kan man ju i stället skapa parodier av familjer och få människor att försöka leva i konstellationer som omöjligen kan fungera i långa loppet och som defintivt inte ger eventuella barn den trygghet de behöver för att utvecklas till harmoniska vuxna. På så sätt hoppas man antagligen att familjen skall försvinna som faktor i vårt samhälle.

Man har också aviserat att man i vår kommer att införa en lag som tillåter insemination av ensamstående kvinnor. Man avser således att planerat föra in barn i en situation där de inte har någon kontakt med, eller relation till, sin pappa. Detta är för mig höjden av ondska! Ett totalt åsidosättande av barnets rättigheter. Att växa upp utan sin pappa är mycket, mycket skadligt och traumatiskt för ett barn. Jag har själv en sådan uppväxt, så jag vet! Visserligen kommer barnen att få reda på vem deras pappa är när de fyller 18 (om de vill), men då är det för sent. De kan aldrig få den naturliga relation till sin pappa som är nödvändig för en harmonisk utveckling.

Feministiskt initiativ har i ett uttalande krävt att abort skall räknas som en av de "grundläggande mänskliga rättigheterna". Intressant! Men barnets rätt att leva då? Är inte det en grundläggande rättighet? I lumpen fick vi lära oss att fi (fienden) var ond och skulle bekämpas med alla till buds stående medel. Det känns nästan symboliskt att Feministiskt initiativ förkortas "fi".

Om den borgerliga allians vi har just nu aktivt bidrar till att införa samkönade äktenskap och insemination av ensamstående kvinnor, kommer jag aldrig någonsin mer att rösta på något av dessa fyra partier (c, fp, m och kd). Detta är ett löfte! Att kd överhuvudtaget kan vara med och verka för något sådant, låt vara under vissa protester, är oacceptabelt. Enda möjligheten för kd att fortsatta att vara en trovärdig politiskt faktor är att omedelbart lämna regeringen. Alternativet är förmodligen att kd åker ut ur Riksdagen vid nästa val och sedan kommer att få föra en politisk skuggtillvaro i många år.

onsdag 12 november 2008

Stjäla, slakta och förgöra

Jesus talar i Johannesevangeliet om Tjuven som kommer för att ”stjäla, slakta och förgöra”. Han avser då Djävulen, all ondskas fader, som bara kan hata och mörda. Ondskans olika representanter här på jorden och under historien, jag tänker t ex på marxismen, nazismen, islamismen m fl, kan på samma sätt bara stjäla, slakta och förgöra. De kan aldrig bygga upp något – i den mån de bygger upp, är det slutgiltiga målet i alla fall att förstöra. Kommunismen åstadkom, förutom massmord på hundratals miljoner människor, fattigdom och elände. Nazismen lämnade en rykande ruinhög efter sig. I arabvärlden har islamismen (den politiserade islam) skapat samhällen som till stora delar befinner så på en medeltida nivå och där fattigdomen är monumental, trots alla oljeinkomster (visst finns undantag; man använder västerländsk teknologi som man köper för sina oljepengar och några enstaka Gulfstater har hög levnadsstandard för de egna medborgarna – samtidigt som gästarbetare där lever på en helt annan nivå). Tittar vi på de palestinska områdena så ser vi ett folk som fått mer ekonomiska bidrag per invånare från världssamfundet än något annat folk på jorden. Ändå är fattigdomen total och människor lever i elände och fruktan.

För några dagar sedan (10/10 2008) detonerade en bilbomb i Bagdad. 28 människor dog och mångdubbelt fler blev svårt skadade (många av de skadade kommer att få leva resten av sina liv i under lidande och misär och svår smärta – blinda, utan armar utan ben etc). Bomben detonerade precis när en skolbuss full med skolbarn passerade och flera barn dödades (minst fem) eller skadades. När polis och civila rusade fram för att hjälpa de skadade efter den första explosionen, sprängde en självmordsbombare sig i den folksamling som uppstod, (enligt Reuters) och dödade ännu fler. Ungefär samtidigt sprängde sig en annan självmordsbombare i luften någon annanstans i Irak. Attentatsmannen var en 13-årig flicka.

Vad är det för djävulska människor som hjärntvättar 13-åriga flickor att spränga sig i luften. Vad är det för djävulska människor som spränger skolbarn i luften? Jo det är Djävulens representanter här på jorden. De som går hans ärenden, de som stjäl, slaktar och förgör!

Läsaren minns säker bombningen på Bali 2002, där muslimska extremister sprängde ett diskotek fullt av utländska turister. Över 200 människor dog, varav 6 svenskar. För att inte tala om alla skadade, som har fått sin framtid förstörd. Tre av huvudgärningsmännen dömdes så småningom till döden och avrättade häromdagen. När deras kroppar överlämnades till anhöriga utbröt svåra kravaller. En stor folkmassa hötte med nävarna och skrek att de avrättade var martyrer för islam och utlovade en fruktansvärd hämnd.

Att det finns enstaka psykopater som av olika skäl mördar är en sak. Men när hela befolkningen i flera byar betraktar tre massmördare som martyrer, dvs som hjältar, då handlar det om den rena, djävulska ondskan. Martyrer för vad? Muslimer mördas nästan aldrig för sin tro (jag känner i alla fall inte till några exempel på detta – ge mig gärna motexempel om jag har fel). De tre Balimördarna fick helt enkelt sina rättmättiga straff för sitt illdåd. De dödades inte för sin tro, utan för att ha mördat 200 människor. Kristna mördas dagligen för sin tro, eller snarare för sin rätt att tro, medan muslimska martyrer dör när de försöker tvinga sin tro på andra människor. Detta är skillnaden mellan kristen tro och islam i ett nötskal. Sedan kan vi ju diskutera vad vi menar med islam i detta sammanhang. Visst finns det muslimer som är toleranta och som vill leva i fred och samförstånd. Den oroväckande frågan är hur stor andel av världens muslimer som sympatiserar med islamismen. Jag har en känsla av att den siffran är alltför hög för att det skall kännas bra. Risken är stor för att de moderata muslimerna totalt kommer att tappa sitt inflytande.

Jag har i tidigare bloggar berättat lite grand om förföljelse av kristna i Västvärlden och i övriga världen. Det som sker i England just nu kanske ger en indikation på vad vi har att vänta oss i Sverige inom en inte alltför avlägsen framtid.

1. Ashar Mall, kristen och värd för ett program på satellitkanalen Venus TV, har nyligen uppmanats att be om ursäkt efter att evangelisten Daniel Scott i programmet talat om muslimska missförstånd av vissa bibliska begrepp (försoning, förlossning och frälsning).

2. Mahboob Masih får inte längre leda ett kristet radioprogram som sänds på stationen Awaz FM. Denne berättade i sitt program om de anspråk som Jesus gör om sig själv i Bibeln (t ex att han är Guds son), vilket muslimer klagat över (eftersom Koranen säger att Jesus inte är Guds son). Trots att Masih bett om ursäkt (för vad, kan man undra) får han inte fortsätta som värd för programmet.

Snart får väl inte en kristen pastor predika över Jesu korsfästelse utan att kastas i fängelse. Koranen säger nämligen att Jesus inte korsfästes (sura 4:156), och genom att säga att Jesus korsfästes, påstår man ju indirekt att Koranen har fel. Och det kan vi ju inte tolerera eller hur?! Muslimer kräver således rätten att tala för sin tro och kritisera andra religioner, medan man inte tillerkänner andra grupper samma rättigheter. Att alltför många muslimer har denna inställning är en sak, även om den kanske inte direkt talar till islams fördel. Men vad som är märkligare är att västvärldens s k intellektuella, och även många politiker, ställer upp på detta. Det är synnerligen anmärkningsvärt och svårförklarligt. Det tycks nästan som att den västerländska kulturen idag har en slags inneboende dödslängtan. Den brittiske ekonomihistorikern Arnold Toynbee ansåg att civilisationer alltid har en möjlighet att övervinna de problem man möter. "Civilisationer dör av självmord, inte av mord", skrev han i en av sina böcker. Det är kanske precis detta som sker just nu i Västvärlden!

Det finns många, många andra exempel. I en tidigare blogg har jag berättat om hur den nye universitetsrektorn i Lund, Per Eriksson, kritiserades för sin kristna tro av några forskare. Dessa ansåg en troende kristen (kan det finnas några andra kristna) vara olämplig att leda ett universitet. Man kan undra om de vågat komma med liknande kritik om Per Eriksson varit muslim?! Självklart hade de inte det. Det hade ju varit synnerligen politiskt inkorrekt! Då hade de intellektuella omedelbart skyndat till yttrande- och åsiktsfrihetens försvar.

Även om det sker just nu tycks vara svårt att förstå, är det precis vad Jesus lovat sina efterföljare. I Matt 24:9 säger Han, "Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull". I andra Timoteusbrevet skriver Paulus, "Så kommer var och en som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas". Förföljelsen av de kristna utgör ett av de starkaste argumenten för att kristendomen är sann och för att Bibeln är Guds ord! Ondskan tål helt enkelt inte människor som lever gudfruktigt, dvs som inte talar illa om andra, som inte missbrukar droger, som inte är otrogna, som tror på trohet i relationer, som anser att det finns absolut rätt och fel etc. Alla måste böja sig för ondskan, eller…

fredag 7 november 2008

Var tredje minut mördas en kristen

Förföljelsen av kristna i västvärlden är sällan fysisk. Än så länge handlar det om åsiktsförtryck och i vissa fall diskriminering, det senare inom framför allt den akademiska världen (där rätten att tänka politiskt inkorrekta tankar rimligen borde vara större än i övriga samhället, men där det dessvärre tycks vara tvärtom). Men i många delar av världen pågår rent fysisk förföljelse av kristna. Uppskattningar som gjorts visar att ca var tredje minut så mördas en kristen någonstans i världen (se t ex denna video). Det innebär att ca 175 000 kristna mördas varje år för sin tro, dvs antagligen fler än under de romerska kejsarnas förföljelser mot de kristna.

Det intressanta är att det nästan bara är kristna som mördas för sin tro. Det är visserligen sant att också muslimer och hinduer mördas. Men muslimer och hinduer mördas i stort sett aldrig av kristna. I Indien mördar muslimer hinduer och hinduer mördar muslimer (eftersom en djup fiendskap råder mellan dessa två grupper av politiska och historiska och i någon mån religiösa skäl). Muslimska grupper har bl a utfört ett stort antal sprängattentat i Indien (bilbomber, självmordsbombare etc), vilket lett till att hinduerna hämnas på olika sätt. Indiska muslimer mördar hinduer för att muslimerna vill bli självständiga, vilket är orimligt, eftersom muslimerna redan fått har en stor del av det ursprungliga Indien, dvs det som idag heter Pakistan. Islam tycks vara omöjligt att mätta. Islamisterna ger sig inte förrän de erövrat hela Indien och sedan hela världen. Och hinduerna ger som sagt igen, på grund av muslimernas våldsdåd.

Om vi talar om Indien kan vi lite förenklat säga att de muslimer som dör för sin tro, dör när de försöker tvinga andra att bli muslimer, eller när de försöker erövra landområden från andra grupper och folk. Hinduer dör på grund av muslimska attacker eller när de hämnas på muslimer för tidigare attacker. Kristna intar här en absolut särställning. Kristen tro innebär inget tvång. Inte heller någon vilja att ta någons land (jag talar då om kristna i Bibelns mening – som jag ser det finns inga andra kristna; man är inte kristen för att man säger sig vara kristen eller för att man är med i en kristen församling – man är kristen för att man har Jesus som herre i sitt liv och lever i lydnad inför Hans bud). Kristna dör för sin rätt att få vara kristna. I många islamländer mördas kristna när de vägrar att omvända sig till islam. Eller också mördas de för att de lämnat islam och blivit kristna. Vissa muslimländer har officiellt religionsfrihet, men i praktiken mördas man om man konverterar till någon annan religion. I andra länder spelar man med öppna kort. Irans parlament antog t ex i september 2008 en lag som påbjuder dödsstraff för den som lämnar islam. Detta är helt i enlighet med Sharíalagen och innebär att Iran återvänder till medeltiden efter en kort sejour i tjugoförsta århundradet.

Men låt oss återvända till Indien. Just nu pågår där sedan en tid tillbaka svåra förföljelser av kristna. Låt mig ge facit efter en dryg månad av övergrepp:

57 döda (varav flera pastorer)
18 000 personer (inkluderande barn) skadade
4 640 hus nedbrända
53 000 människor hemlösa
149 kyrkor förstörda
13 skolor förstörda
315 byar attackerade
(källa All India Christian Council – AICC)

Enligt den indiske människorättsexperten Moses Parmar är en av orsakerna det ”djävulska kastsystemet” – som jag redogör för här och här). Allra längst ned på skalan står bl a ”de kastlösa” (oberörbara) daliterna. Många av dessa är idag kristna. Kristendomen insisterar på att alla människor har samma värde och har därför upprättat daliternas människovärde. De har idag tillgång till utbildning genom de många kristna skolor som startats. Eleverna får där bl a lära sig engelska som i Indien är maktens språk och som öppnar vägen till riktiga jobb. Daliterna har tidigare utgjort billig arbetskraft för rika hinduiska jordägare etc, vilka nu är rädda att förlora sina stora ekonomiska vinster. Och dessutom rädda för att andra kastlösa grupper också nu kommer att vilja bli kristna. Genom att dessa grupper ofta tvingats ta lån till skyhöga räntor (för att överhuvudtaget överleva) har de levt under slavliknande förhållanden (skuldslavar). På grund av de höga räntorna växer skulden hela tiden, eftersom de inte ens har råd att betala räntan och de blir bara skyldiga mer och mer pengar. Förföljelsen av de kristna utförs i allmänhet av en annan kastlös grupp, ”stamfolket”, som av hinduiska fundamentalister, utifrån olika påhittade skäl, hetsas att angripa de kristna. Bland annat har man påstått att de kristna tvångsomvänder hinduer till kristendomen och att stamfolket riskerar att förlora vissa statsbidrag på grund av de kristna. Båda dessa påståenden är helt felaktiga. Daliterna (som det huvudsakligen handlar om) är av tradition icke-religiösa och har således aldrig varit hinduer. Att kristna omvänder daliter från hinduism till kristendom är således inte sant. Men även om nu daliterna hade varit hinduer, kan jag inte se något problem i alla fall. Religionsfrihet innebär att alla människor har rätt att fritt välja religion och även byta religion när de vill. Indisk lag garanterar alla medborgare i Indien denna rättighet. Dessutom är kristendomen ingen ny företeelse i Indien. Inte heller är kristendomen en västerländsk företeelse. I delstaten Kerala har t ex kristen tro funnits i 2000 år (ca 20 % är kristna – där finns intressant nog också en judisk minoritet som är ättlingar till judar som flydde från Palestina för 2000 år sedan).

Du som läser detta kanske undrar varför media varit så tysta när det gäller förföljelsen av kristna i Indien (enda undantaget är en kort artikel i Svenska Dagbladet, såvitt jag vet – rätta mig gärna om jag har fel). Det undrar jag med. Samma sak gäller generellt när kristna förföljs. Iraks kristna lever synnerligen farligt. Förutom att de mördas av talibaner och liknande terrorgrupper, så förföljs de också av ”vanliga” irakier. Faktum är att de levde tryggare under Sadam Husseins tid vid makten. Många av de som flyr från Irak är kristna, något som media noggrant undviker att rapportera. De kristna irakier som nu skickas tillbaka från Sverige, löper mycket stor risk att förföljas och även dödas.

På Västbanken och Gaza förföljs kristna palestinier (och mördas). Efter Andra Världskriget var 60% av invånarna i Betlehem kristna. Idag handlar det om några få procent. Även detta förtigs av svenska media, som ju är mycket återhållsamma när det gäller kritik av islam och muslimer. I de palestinska områdena pågår just nu en medveten kampanj att få kristna att antingen konvertera till islam eller att fly.

För någon vecka lyssnade jag på något program på P1 (jag kommer inte ihåg vilken dag eller klockslag). Jag blev storligen förvånad när SR:s mellanösternkorrespondent (eller som jag brukar säga ”SR:s Hamasrepresentant”), Cecilia Uddén, berättade om en före detta muslim som omvänt sig till kristendomen och som sedan mördats för detta. Jag höll på att ramla av stolen. Vaaa!!!??? Säger Cecilia Uddén något som är negativt om islam. Omöjligt! Med stor spänning väntade jag på vad som nu skulle komma. Jag förstod ju att hon hade ett ess i rockärmen. Och mycket riktigt, hon började berätta om en kristen familj vilken hotat någon släkting som konverterat till islam. 1-1, dvs oavgjort med andra ord. De kristna är inte ett dugg bättre än muslimerna. Quod erat demonstrandum (vilket skulle bevisas).

Detta visar hur djupt orättfärdig Cecilia Uddén är. Hon antyder således att för varje kristen som hotas för sin tro, så finns det en muslim som hotas för sin tro. Ingenting kunde vara mer fel. Visst hotas muslimer i västvärlden. Men det är inte från kristet håll. Ofta är det radikala muslimska grupper som hotar andra muslimer, eftersom de senare inte är radikala nog. Eller också är det nynazister som hotar muslimer. Muslimer hotas inte av kristna på palestinskt område eller någon annanstans i världen (det utgör i så fall extrema undantagsfall och de som kommer med sådana hot gör detta i total olydnad mot Jesus!). Det finns ingenting i Bibeln eller Jesu undervisning eller någon kristen doktrin som befaller kristna att hota eller till och med mörda andra. Jesus befaller oss kristna att älska även våra fiender. När det gäller islam är det precis tvärtom. Koranen befaller muslimer att tvinga människor att konvertera till islam. Koranen och även Hadith befaller rättrogna muslimer att döda icke-muslimer. Sharíalagen säger klart och tydligt att kristna, judar och zoroaster (en gammal persisk religion), vilka av Koranen kallas ”Bokens folk”, har rätt att behålla sin tro, men de måste underordna sig islam och leva i en slags apartheidliknande relation till muslimerna. Alla andra folk, säger Sharíalagen, måste bli muslimer eller dö! Varje rättrogen muslim måste lyda detta, annars kommer han/hon att plågas i evighet i Helvetet (se denna artikel för en mer ingående diskussion av ovanstående).

Apropå islam så stenades i slutet av oktober en kvinna, Aisha Ibrahim Duhulow, till döds i staden Kismayo i Somalia (i denna stad härskar islamisk milis). Brottet var otrohet (vad nu det innebär, kanske hade hon blivit våldtagen, vad vet jag). Det är möjligt att svenska media skrivit om detta, men det har jag i så fall missat). Enligt lokala journalister utfördes steningen av ett 50-tal män framför ögonen på ca tusen människor. När åskådare försökte ingripa mot steningen öppnade milisen eld och dödade en liten pojke. Enligt uppgifter som kommit fram senare var flickan bara 13 år gammal (Världen idag 3/11 2008). Visst är det fint med islam?! Obs, att stena otrogna kvinnor har inget med fanatiska islamister att göra. Detta är klart och tydligt påbjudet i Sharíalagen! Varje muslim i hela världen är skyldig att följa denna lag, annars kommer vederbörande att hamna i Helvetet. Enda orsaken till att muslimer inte tillämpar detta i Sverige är att de just nu inte har möjlighet att göra det. Men den tiden kanske kommer. Jag vill påminna om min tidigare blogg den 5/10 där jag diskuterar SVT:s program Halal-TV. En av programledarna där sade sig stödja att otrogna kvinnor stenas. Och det gör alla rättrogna muslimer, även om svenska media anser att detta är förtal. Muslimerna vet när man skall ligga lågt och när det är tillfälle att visa ens sanna natur. Den aningslösa västvärlden sitter på en vulkan som väntar på att explodera. Islams absoluta mål är att erövra västvärlden och införa kalifatet (sharíalagar etc). Och detta mål är icke förhandlingsbart. Man bidar sin tid och har all tid i världen. Det spelar ingen roll om det tar hundra eller femhundra år. Om inte på annat sätt så tar islam över på grund av demografiska faktorer. Inom 50 år är muslimerna i majoritet i Västeuropa (på grund av invandring och höga födelsetal).

söndag 2 november 2008

Kristofobin breder ut sig

Jag ber om ursäkt för att jag är så dålig på att blogga. Men det var precis vad jag misstänkte när jag startade min blogg. Tiden räcker helt enkelt inte till. Senaste månaden har jag ägnat åt att skriva en mycket omfattande artikel (med ett antal bilagor) om Förintelsen. Detta föranlett av en resa jag gjorde i september till Auschwitz och Treblinka (två av nazisternas värsta utrotningsläger). För att skriva artikeln har jag läst en massa litteratur i ämnet. Detta har varit oerhört påfrestande psykiskt. Att frottera sig med ondskan på nära håll gör ont, fruktansvärt ont. Men nu är i alla fall min artikel helt klar (jag lade ut den för flera veckor sedan, men jag har sedan dess ändrat och lagt till nästan varje dag). Jag vill verkligen rekommendera min artikel – "Besök i helvetet”. Jag betraktar den som kanske det allra viktigaste jag skrivit. Det känns som att människor blir allt mer likgiltiga inför Förintelsen och tycker att det är dags att glömma. Men det är livsfarligt att glömma. Historien kan upprepas när som helst. Vi har ju sett liknande händelser för inte så länge sedan (Kampuchea, Rwanda, Jugoslavien).

Idag tänkte jag skriva lite grand om kristofobin i vårt land (och i hela västvärlden).

För någon månad sedan valdes en ny rektor vid Lunds Universitet, Per Eriksson. Det framkom så småningom att denne tidigare varit medlem i en pingstkyrka (numera är han med i Evangeliska Frikyrkan, där man också tror på Gud – huugha!). Sex lärare vid universitet skrev omedelbart ett protestbrev, där man begärde att någon annan skulle väljas till rektor. En av dem, universitetslektor Cecilia Hägerhäll, sade i Sydsvenska Dagbladet:

Han tillhörde en rörelse där man menar att Bibeln är Guds ord, punkt. Och pingstpastorn Åke Green säger att homosexualitet är en synd. Det är inte en sådan person som passar att vara rektor. Pingstkyrkan är ju en rätt extrem vetenskapsfientlig rörelse. Hade han varit buddhist hade det varit mycket mer okontroversiellt.

Det tycks som att Hägerhäll har vissa problem med demokratibegreppet plus att hon framstår som djupt okunnig i vissa avseenden. Det finns nämligen mängder av framstående forskare som är troende kristna. Det finns inte någon som helst motsättning mellan att vara bibeltroende kristen (kan det finnas någon annan kristen?) och att vara framgångsrik vetenskapsman/kvinna. På min hemsida har jag många, många exempel på detta. Tack och lov tog inte regeringen något intryck av protestskrivelsen, utan fastställde i veckan Per Erikssons utnämning. Att universitetslärare på fullt allvar kan ifrågasätta om en troende kristen skulle kunna vara universitetsrektor, väcker farhågor. Man undrar vart Sverige är på väg.

Kristofobin är inte bara verksam i Sverige. Nyligen så tvingades Michael Reiss, direktor för utbildningsfrågor vid Royal Society (Englands motsvarighet till vetenskapsakademin och kanske den mest berömda av alla vetenskapsakademier) att avgå. Kravet på hans avgång kom från tre nobelpristagare, efter att Reiss nyligen vid en vetenskapsfestival sagt att kreationisters argument borde bemötas i skolan och att ”en lärare bemöter kreationismen bäst om denne ser kreationismen som en världsåskådning och inte som en missuppfattning”. Reiss är professor vid London Institute of Education och utbildad präst i Anglikanska Kyrkan. I sitt tal påpekade Reiss mycket noga att han inte ansåg att man skulle undervisa om kreationism utan att han avsåg de fall när elever väckte frågor om skapelse. En av de som krävde Reiss’ avgång, Harold Kroto (nobelpristagare i kemi 1996) motiverade sitt ställningstagande på följande sätt, ”Jag anser inte att någon som har en personlig religiös världsåskådning är lämpad att representera det vetenskapliga samhället i dessa frågor.” Man undrar om Kroto anser att någon som har en ateistisk världsåskådning är lämpad att representera det vetenskapliga samhället? Kroto må vara nobelpristagare, men någon filosof är han definitivt inte. Vetenskap är inte ekvivalent med ateism. Vetenskap tar överhuvudtaget inte ställning i religiösa frågeställningar. Intressant är att Richard Dawkins, som ofta framstår som nästan besatt av hat mot Gud och kristna, var kritisk mot behandlingen av Michael Reiss. Han tyckte att kravet på Reiss avgång ”kommer lite för nära en häxjakt för min smak”.

Vem vet vad framtiden bär i sitt sköte. Kanske kommer troende kristna (kan det finnas några andra kristna?) att förbjudas att verka som lärare, läkare, piloter etc. Man kanske befarar att en kristen pilot ber till Gud i stället för att försöka rädda ett störtande plan. Själv är jag ganska så kunnig i flyghistoria, eftersom det är ett av mina intressen. Jag kan i sammanhanget nämna att några av Andra Världskrigets främsta flygaress var troende kristna. Två av Englands skickligaste jaktpiloter blev präster efter kriget. Att en troende kristen skulle vara en sämre lärare, pilot etc är fullständigt nonsens. Snarare tvärtom. En kristen läkare har en helt annan grund för en human människosyn än vad en ateist och evolutionist har. Enligt evolutionsteorin har människan inget som helst värde överhuvudtaget, annat än vad en viss individ väljer att tillskriva henne. Och det valet kan ju göras på många sätt. Hitler var en ivrig evolutionist, som dessutom älskade djur. Himmler likaså. I Nazityskland fanns mängder av lagar som garanterade djurens rätt (men inga som garanterade människornas rätt). Det påminner inte så lite om dagens Sverige, där den som skjuter en varg kan straffas lika hårt som den som mördar en människa. Nu säger jag inte att alla evolutionister är nazister. Självklart inte. Men en sak är säker, alla nazister var evolutionister!

När företrädare för vetenskapen försöker framställa vetenskapen som inneboende ateistisk, har de slagit in på en farlig väg. Vetenskap riskerar då att bli ideologi. Ett av många medel för att avkristna samhället. Just nu är trycket att vara politiskt korrekt när det gäller intelligent design och religion oerhört starkt. På sikt kommer detta antagligen att slå tillbaka på ateisterna själva, helt enkelt därför att de har fel. Till slut kommer människor att reagera över de överdrivna anspråk på tolkningsföreträde som ateismens representanter har.

Oavsett vilken världsbild jag har, skall detta inte påverka min vetenskapliga integritet. Vetenskapen är en metod, vars regler formulerats av människor. Definitionsmässigt utesluter man allt som kan störa vår förmåga att dra säkra slutsatser. Därför har det övernaturliga ingen plats i vetenskapens modeller. Men inte heller ateismens världsbild har någon plats i dessa modeller. Huruvida det finns en övernaturlig verklighet eller ej, är en fråga som helt ligger utanför vetenskapens domän. Vetenskapen är definitionsmässigt oförmögen att se Gud. Detta är emellertid ingen brist hos Gud. Det är en brist hos vetenskapen (om nu Gud finns). Vetenskapen förser oss med användbara modeller av den fysiska, inomvärldsliga verkligheten. Den är oförmögen att ge oss absoluta sanningar, vilket ateisterna tycks mena. Låt oss inte dra växlar på vetenskapen som den inte kan leva upp till! Det är inte till gagn för vetenskapen. Tvärtom!

Tidigare har jag skrivit några bloggar plus en längre artikel på min hemsida (se länk högst upp till höger) om Per Kornhalls bok Skapelsekonspirationen. Nu inträffade det som jag väntat på. Kornhall tilldelades av Föreningen Humanisterna (ateisternas förening) årets Hedeniuspris. Motiveringen lyder:
I Hedenius anda och med stark förankring i den sanningssökande upplysningstraditionen har han under 2008 tagit sig an en av vår tids mest försåtliga osanningar: intelligent design. Med gedigen vetenskaplig grund parad med mångårig egen erfarenhet av trosrörelsen har Per Kornhall förmågan att både genomskåda och åskådliggöra intelligent designs bristande vetenskaplighet, liksom det propagandamaskineri med vilket den förfäktas. Per Kornhall har med humor, intellektuell skärpa och med stor pedagogisk begåvning bidragit till upplysning i vår tid.

Visserligen hade jag förväntat mig att han skulle få priset (det är ju inte så mycket som händer på ateistfronten, så skriver någon en bok som företräder ateismen är det en jättehändelse i denna lilla värld). Men ändå, det föranleder frågan, ”Måste man vara orättfärdig bara för att man är ateist?” Det borde ju inte behöva vara så. Man tycker att den som dragit slutsatsen att Gud inte finns borde kunna vara lika mycket demokrat och sanningssökare som den som dragit någon annan slutsats. Nu vet jag inte hur noggrant man läst boken. En enkel kontroll skulle t ex visat hur oärligt Kornhall handskas med citat. I min artikel om hans bok ger jag ett antal exempel på hur han citerar min hemsida helt ryckt ur sitt sammanhang, och hur hans källhänvisningar är så oklara att det är omöjligt för läsaren att kontrollera från vilka artiklar citaten är hämtade. Bara detta borde diskvalificerat boken för Hedeniuspriset. Ingemar Hedenius var en ärlig sanningssökande person, som jag högaktar, och jag är övertygad att han just nu roterar i sin grav över att förknippas med Kornhalls bok. Om jag vore ateist (vilket jag var fram till 1978) skulle min reaktion inför Kornhalls bok var densamma som evolutionsfilosofen Michael Ruse’s reaktion efter att ha läst Richard Dawkins bok Gudsillusionen, ”När jag läser Dawkins bok skäms jag över att vara ateist…”

Den humor man talar om i prismotiveringen lyser såvitt jag kan se helt med sin frånvaro. Det enda jag hittar i Kornhalls bok är ett vitriolliknande hat och inget annat. Ett totalt förakt för alla andra åsikter utom Kornhalls egna. Genom att ge Kornhall Hedeniuspriset kastar Humanisterna en skugga över Hedenius goda namn plus att de dessutom avslöjar sig själva. De står inte alls på sanningens och rättens sida. De står för åsiktsförtryck och tankediktatur och lögn. Jag förstår inte varför.

De recensioner Kornhall fått har varit uppseendeväckande positiva. DN, SvD och Dala-Demokraten var översvallande. Inte en enda negativ kommentar. Jag kan inte minnas att jag någonsin i hela mitt 65-åriga liv läst så odelat positiva recensioner av en bok (och då inkluderar jag böcker av nobelpristagare). Detta har jag kommenterat i tidigare bloggar. Intressant är att den enda recension som varit lite kritisk (även om den huvudsakligen var positiv) fanns i tidningen Folkvett, som ges ut av Föreningen Vetenskap och Folkbildning (som dessvärre tycks ha starka kopplingar till ateismen). Recensionen var skriven av Sverker Johansson, fysiker och lärare vid Jönköpings Universitet. Att Johansson inte helt ryckts med i lovprisningarna av Kornhalls bok, kanske har att göra med att han är fysiker och inte biolog.

Att en bok som är så full av hat och förakt mot andra människor, fått ett så positivt bemötande i stort sett överallt är på sätt och vis förvånande. Men på sätt och vis inte. Den politiska korrekthetens tryck är mycket, mycket stort i vårt land. Även framstående forskare rycks med i den intellektuella pöbelhopen. Utan några andra jämförelser erinrar jag om att två av Hitlers ivrigaste medlöpare var fysikerna Johannes Starck och Philipp Lenard, båda nobelpristagare i fysik. Så även framstående vetenskapsmän kan gå vilse i ideologiernas träskmarker. Det kanske vore bättre om evolutionisterna och biologerna lämnade de filosofiska spekulationerna åt filosoferna.

Jag kan inte låta bli att nämna att jag för några veckor sedan var på Jönköpings Universitet och talade om intelligent design. I studentkårens veckobrev nämndes min föreläsning. Den som skrev brevet visste tydligen inte om hur kontroversiellt ämnet är. Så några timmar senare, när vederbörande fått reda på sin fadäs, kom en ”Viktig rättelse”.
Ett mycket olyckligt misstag skedde i dagens nyhetsbrev. Det är inte Studentkåren som arrangerar föreläsningen om intelligent design, något som inte framgår av texten…

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att detta stycke slunkit igenom. Något liknande kommer aldrig mer att inträffa.

Det påminner lite om Katolska Kyrkans syndabekännelse ”mea culpa, mea maxima culpa (min skuld, min stora skuld)”. Det påminner också om intellektuella som gjorde avbön under Maos kulturrevolution, där de bekände vilka eländiga borgerliga förrädare de varit och bad ordförande Mao om förlåtelse. Som sagt, politisk korrekthet är ett intressant fenomen. Det tragiska är att det är så fördummande. Jag tror, att när historien fäller sin dom över 2000-talets första decennium, så kommer detta att kallas ”dumhetens och förljugenhetens decennium”. I sovjetstaten var lögnen satt i system. Tidningarna ljög. Skolan ljög, föräldrar ljög för sina barn och barnen för sina föräldrar. Äkta makar ljög för varandra och man ljög till och med för sig själv, när man intalade sig att man levde i ett paradis på jorden. Det känns som vi börjar närma oss detta tillstånd även i vårt land. Lögnen är satt i system. Men lögnen avslöjas alltid. För eller senare kommer ett barn att med hög röst ropa, ”Men han har ju inga kläder på sig. Han är ju naken”. Och de vuxna kommer att skämmas över sin ynklighet.

söndag 5 oktober 2008

Public service för begränsad publik

Det talas mycket om public service och hur bra det är med sådana media. Sveriges Radio och Sveriges Television (SR och SVT) nämner ofta och gärna att de är publicservicekanaler och hävdar att de därför är politiskt, ideologiskt och ekonomiskt obundna. Och det skulle ju vara underbart som så vore fallet. Verkligheten visar dock på något helt annat. Det begrepp som allra mest karakteriserar SR och SVT är inte public service (i varje fall inte om man med ”publiken” menar alla svenskar) utan politiskt korrekthet. Politiskt korrekthet i kvadrat eller snarare kubik! Jag tänkte en kväll för några månader sedan (26/8 2008) att jag skulle titta lite på Kunskapskanalen (tillhör SVT så vitt jag kan förstå), som jag ju betalar för men i stort sett aldrig tittar på. Sena kvällsprogrammet såg ut så här:
23.00 – Roten till allt ont. Här utbreder sig den religionshatande evolutionsbiologen Richard Dawkins och menar att religionerna är roten till allt ont här i världen.

23.50 – Dawkins ovetenskap. Biskop Antje Jackelén intervjuas (Jag antar att biskopen är kritisk till Dawkins. Tyvärr orkade jag inte lyssna. Kanske hade jag blivit glatt överraskad).

00.00 – Tron som virus. Richard Dawkins om religionen. Jag antar att vi här har ungefär samma innehåll som i det första programmet med Dawkins.

00.50 – Köttet tänker. Intervju med Johan Flemberg om ateism i Aten under antiken.

Jag hamnade tydligen mitt i en av Kunskapskanalens ateistorgier. Jag vet inte hur representativ den här kvällen är för Kunskapskanalen, men jag misstänker att ovanstående helt ligger i kanalens anda. Kunskap tolkas som ateism med andra ord. Jag orkade inte slänga bort flera timmar åt att ta del av programmen, men jag har hört och läst Dawkins tillräckligt mycket för att veta vad han tycker. Två timmar Dawkins balanseras av tio minuter med en biskop (plus en intervju om ateismen i antikens Aten). Jag misstänker dessutom att biskopen är mer arg på de som tror på intelligent design, eller som tror att Bibeln är Guds ord, än vad han är arg på ateisten Dawkins (skulle jag ha fel, skulle jag bli väldigt glad och förvånad – kanske någon lyssnade och kan berätta för mig).

Jag har då och då zappat in på Kunskapskanalen och kanske har jag haft otur, men de gånger jag hamnat där har det nästan alltid handlad om evolutionen. Kanske skulle vi döpa om kanalen till Evolutionskanalen?! Under alla förhållanden är det ganska uppenbart att Kunskapskanalen inte är en Publicservicekanal, om man med "publik" även inkluderar de människor som tycker sig se spåren av en Designer i naturen. Kunskapskanalen tycks vara den ateistiska föreningen Humanisternas förlängda arm.

SVT kommer i november (2008) att börja sände en programserie med namnet ”Halal-TV”. De tre programledarna är troende muslimer. En av dem är juristen Cherin Awad. För fem år sedan (december 2003) gjorde hon sig känd genom ett synnerligen kontroversiellt uttalande i programmet "Existens". Jag saxar från SVT:s hemsida:
NÄR RELIGIONEN BLIR LAG
Amina Laval i Nigeria hotades nyligen av stening efter att ha fått ett barn utan att vara gift. I säsongens första Existens får vi följa med till Nigeria och möta några av de kvinnor som kämpade för att hon skulle slippa dödsstraff.

En av dem är Kaltume Umar Nasir, jurist och själv muslim. Hon kämpade mot dödsdomen, eftersom hon ansåg att den var dåligt underbyggd. Men i grunden anser hon att sharia, de muslimska lagarna, ska styra samhället. Dödsstraff är ett rimligt straff för den som är otrogen, menar Kaltume Umar Nasir.

Hon får stöd av svenska Cherin Awad, som studerar juridik. Hon ser de stränga straffen i den muslimsk lagen mer som en markering.
- Lagarna visar att otrohet är avskyvärt !
Enligt henne är beviskraven så höga, att straffen i praktiken aldrig kan utdömas. Men om hon måste välja, så går Guds lag alltid före människornas lag. Och straffet för otrohet är döden.

SVT kommer med andra ord att ha en programledare, som i princip anser att dödsstraff en rimlig påföljd på otrohet. Jag kommer att tänka på pingstpastor Åke Green, som för några år sedan åtalades för att i en predikan ha framfört åsikten att homosexualitet är en synd. Jag har svårt att tänka mig att SVT hyser några planer på att någonsin anlita Åke Green som programledare. Hur kan man då anlita Cherin Awad som programledare? Observera, Åke Green uppmanade inte till våld mot homosexuella. Tvärtom så uttryckte han kärlek, men menade samtidigt att enligt Guds Ord så är homosexualitet onaturligt och fel. Man kan givetvis tycka vad man vill om Åkte Greens åsikter, men under alla förhållanden så utgör han inte något hot mot någon annan människas liv eller lem. Cherin Awad, däremot, anser uppenbarligen att den som är otrogen skall dödas (huruvida också otrogna män skall dödas förtäljer inte historien).

Dessutom, oavsett Green och Awad, så finns mig veterligt inte någon programserie, där troende kristna sitter och resonerar (att det finns tv-gudstjänster är en helt annan sak – det är en gammal tradition som har sin grund i att Sverige i över tusen år varit ett kristet land och är förmodligen en tradition som ganska snart kommer att försvinna, i varje fall om Humanisterna får sin vilja fram). Bortsett från detta så framstår det för mig som totalt ofattbart att SVT kan utse en person, som i princip är för dödsstraff vid otrohet, till programledare (enligt den kristna tron är otrohet något mycket allvarligt, men straffas inte med döden). Svaret är givetvis mycket enkelt. Det är politiskt korrekt att stödja islam samtidigt som det är politiskt inkorrekt att på något som helst sätt stödja den kristna tron (om en kristen skulle tala om trohet blir vederbörande utbuad i tv-soffan). Det talas mycket om homofobi och islamofobi. Det kanske börjar bli dags att också tala om kristofobi!

SVT och SR är definitivt inte några Publicservicekanaler. De står inte för PS (Public Service). De står för PK (Politiskt korrekthet). De representerar fullt ut den politiskt korrekta, "intellektuella" minoriteten i Sverige, vilken genom manipulation, kontakter och via olika nätverk, har full tillgång till nästan alla större media (inkluderande skolans läroböcker). Jag känner mig föga representerad av SR/SVT. Min bestämda åsikt är att SR/SVT skulle göras till betalkanaler precis som Al Jazeera, Discovery och Filmnet. Då kan den som vill ta del av propalestinsk propaganda och hat mot USA, Israel, familjen och mot kristna och överhuvudtaget mot allt som kan klassas som konservativt (med undantag för islam som gullas med fullt ut) betala för SVT och SR. Själv skulle jag avstå – utan någon större saknad. Jag vill definitivt inte med min skattepengar finansiera något som nästan aldrig representerar det jag håller för heligt och sant (jag har en längre artikel om public service på min hemsida, som läsaren hittar här).

lördag 30 augusti 2008

Är det straffbart att vara stamkund?

Häromdagen fick jag ett brev från mitt Webhotell – FS Data. Jag hade, eftersom jag varit trogen kund där nästan sedan företaget startade, blivit utnämnd till GULD-kund. Detta innebär en massa förmåner. Bl a: Fri tillgång till GULD-support. Gratis prenumeration på en datortidning och dubbelt utrymme på deras server. Jag kände mig rörd. Och kom plötsligt att tänka på hur i datorvärlden stamkunder normalt behandlas sämre än nya kunder. Så jag skrev följande tackbrev till chefen för FS Data:

Tänkte bara tacka för att jag blivit utnämnd till "GULD-kund". Detta är ett mycket positivt trendbrott. Det normala i data-världen är annars att man behandlar sina trognaste kunder allra sämst. Alla andra får de mest fantastiska erbjudanden – "tre filmkanaler gratis i sex månader", "gratis 3g-modem" etc medan stamkunderna får betala fullt pris för allting utan några som helst rabatter. Enda sättet för en stamkund att få del av olika rabatterbjudanden är genom att byta leverantör, dvs genom att vara otrogen. Jag har t ex varit kund hos Comhem ända sedan företaget startade (avknoppades ur Telia). I somras var jag tvungen att skaffa ett nytt kabelmodem, eftersom mitt urgamla modem inte riktigt klarade av de nya komprimeringsformaten (textning saknades på vissa kanaler, bilden frös då och då etc). Jag ringde till Comhem och ville ha ett nytt modem. Visst, om jag betalade fullt pris. Med tanke på att Comhems nya kunder får sitt modem gratis, påpekade jag att en gammal, trogen stamkund kanske kunde behandlas lika bra som en ny kund. Genom att binda mig i 12 månader så fick jag i alla fall modemet för 99 kr. Men jag har ju redan varit kund där i snart 10 år! Man tycker de skulle sagt något i stil med, "Ja du har ju varit kund så länge hos oss så dig vill vi belöna. Du får gratis modem plus Filmnet gratis i 6 månader som tack för din trofasthet". Men icke! Ja, det är upp-och-nedvända världen. Mobiltelefonföretagen är om möjligt ännu värre. Där tycks det nästan straffbart att vara en trogen kund. Märkligt! Alla seriösa företagare vet att det är stamkunderna det handlar om för att företaget skall ha en säker och positiv framtid.

Dessutom tycker man, att i sina brev till stamkunderna, så borde företagen, om de nu inte vill belöna sina stamkunder, inte ha med sina erbjudanden till nya kunder. Då slapp ju stamkunderna gräma sig i alla fall.

Ja det var en lång tirad. Men jag ville bara säga att jag blev så glad att se att det finns företag inom data/mobiltelefon/internet-sektorn etc (jag känner inte till något mer än FS Data) som vinnlägger sig om sina stamkunder. Det lovar gott för FS Datas framtid.

Jag vill också passa på att tacka för att FS Data fungerat så bra under de år jag varit kund.

mvh

Krister Renard
Uppsala

tisdag 19 augusti 2008

Utsikt över Medelhavet

Man kan fundera över hur många ord som skrivs och sägs varje sekund på vår planet. Människans behov av kommunikation tycks vara närmast oändligt. Hela tiden får man mail, nyhetsbrev etc. Skulle man läsa alla dessa skulle man dels bli tokig, dels räcker inte dygnets 24 timmar till. Varje år publiceras t ex 75 000 sidor matematiska avhandlingar. Många av dessa kan endast förstås av en handfull experter inom respektive område. Och även för dem kan det ta många timmar att förstå en enda sida. Bloggosfären tycks expandera med ljusets hastighet. Åsikter, åsikter, åsikter. Vi matas med nyheter, reklam, propaganda, åsikter, berättelser etc. För att väcka intresse krävs mer och mer av sensationer, spänning och häftiga effekter. Många hemsidor blinkar och tutar och jag vet inte vad. Tomma tunnor skramlar visserligen mest, men frågan är hur man skall hitta det väsentliga. Det som är viktigt och sant och djupt mänskligt. Det som verkligen på djupet förändrar mig som människa till det bättre. I Predikaren (som antas vara skriven av kung Salomo) 9:17 läser vi, ”De visas ord, om de än hörs helt stilla, är förmer än allt ropande av en dårarnas överste”. Man brukar säga att lögnen hinner två varv runt jorden innan sanningen hinner få på sig stövlarna. Lögn måste underhållas med nya lögner för att inte avslöjas, medan sanningen står på egna ben. Men lögnen kan vara tröttsam när den skriker ut sitt tomma budskap.

Ibland känns det meningslöst att skriva. Det blir hela tiden samma saker, eftersom saker och ting tycks upprepas igen och igen. Man får väl försöka följa Winstons Churchills råd att ”sträva på”.

Förra veckan var jag nere i Spanien och njöt av värme och avkoppling. Jag började skriva på en blogg där nere men när jag kom hem hade jag ännu inte lagt upp den. Här kommer den i alla fall:


Sitter här i södra Spanien, på altanen till en god väns hus (ca 17 km från Cartagena), och njuter av ljumma vindar och en vidunderlig utsikt över Medelhavet, Tid för avkoppling och att fundera över den nu snart gångna sommaren.

Saker och ting fortsätter i vanlig ordning. Per Kornhall har fått ytterligare en lysande recension av sin bok Skapelsekonspirationen (se tidigare blogg). Denna gång i Dalademokraten (klicka här). Recensionen innehöll som vanligt enbart lovord. Inte ett enda ”men...” eller någon som helst reservation inför de många absurda påståenden som förekommer i boken (t ex att intelligent design utgör en fara för mänskligheten och hotar både demokrati och människovärde). Det framgick klart att recensenten tillhörde samma glada gäng av militanta, aggressiva ateister som de två jag nämnt i en tidigare blogg. Den politiska korrektheten firar nya triumfer.

Överhuvudtaget tycks det som att litteraturkritik allt mer börjar övergå i antingen ”litteraturbeundran” (dvs reservationslös beundran av en bok, där man sväljer allt utan minsta invändning) eller ”litteraturkrossning” (där man totalt sågar en bok – allt är värdelöst). Om en bok i princip framför politiskt korrekta åsikter, höjs den till skyarna (speciellt om ämnet är kontroversiellt) och innehåller den ”felaktiga” åsikter, ja då sågas den helt och hållet. I det senare fallet spelar det ingen roll hur välskriven boken är, hur väl dokumenterade bokens påståenden är eller hur logiska resonemangen är. I den politiska korrekthetens förljugna och uppochnedvända värld spelar det ingen roll om något är sant. Är det politiskt korrekt är det sant, även om det inte är sant. Att det har blivit så smalspårigt är egentligen ganska förvånande med tanke på att människor nu har tillgång till mängder av TV-kanaler, tidningar etc för att inte tala om Internet. Man undrar vad det är för märkliga faktorer som avhåller människor från att söka andra källor än SVT och DN och liknande. Lathet? Man vill inte veta? Det är för komplext? Tja, vad vet jag. Hur som helst är det anmärkningsvärt att stora och välrenommerade tidningar som DN och SvD riskerar sitt goda rykte genom att rätta in sig i det politiskt korrekta ledet. En litteraturkritikers uppgift är i första hand att hjälpa läsaren (och då inte bara den politiskt korrekte läsaren) att bedöma en bok, inte att ösa lovord över den.

Naomi Kleins bok Chockdoktrinen, även den en till ytterlighet politiskt korrekt bok (dvs politiskt korrekt inom den s k intellektuella eliten, även kallad kultureliten – personligen brukar jag använda beteckningen ”kulturdräggen” för att inte blanda ihop denna dystra skara med den verkliga kultureliten, dvs de skarpa tänkare, stora konstnärer, författare etc som givetvis också finns) har på liknande sätt höjts till skyarna av DN, SvD etc. Inte en enda kritisk anmärkning utan idel lovord och beröm. Boken kritiserar nyliberalismen och är starkt USA- och Israelfientlig. Allt ont i världen är den fria markandens och USA:s fel om man får tro Naomi Klein (jag har inte själv läst boken utan bara läst om den). Enligt Johan Norberg och Boris Benulic, liberal respektive vänster-debattör, kryllar chockdoktrinen av faktafel. Norberg och Benulic anklagar kulturskribenter och recensenter för att ha ”missbrukat sitt utrymme i media till att ge positiv uppmärksamhet åt en bok som inte förklarar utan förvanskar” och utmanar till en debatt. Boken och de enbart positiva recensionerna har föranlett en livlig diskussion i bloggosfären och på kultursidor. Förr i världen brukade man säga att något var OK (okey) om det var bra eller rätt. Det kanske börjar bli dags att ersätta OK med PK (dvs ”Politiskt Korrekt”).

Pridefestivalen har timat och i år var temat ”Svenska Synden Bryter Gränser”. RFSL har tidigare uttryckt sitt stora missnöje med att det finns kristna (och andra med för den delen), som hävdar att vissa yttringar av sexualiteten rimligen måste betraktas som onormala. När kristna talar om ”synd” i sådana här sammanhang, brukar RFSL och alla politiskt korrekta människor gå i taket. ”Kränkning, kränkning” ropar man. Intressant att arrangörerna bakom Pride 2008 tydligen erkänner att de finns synd och att det finns gränser att bryta. Tvistefrågan ligger tydligen i var dessa gränser går, inte om de finns eller ej.

I Mellanöstern är allt sig likt. För någon månad sedan lämnade Hizbollah tillbaka kropparna efter två israeliska soldater (jag har tidigare skrivit om detta här) i utbyte mot ett hundratal kroppar efter hizbollahsoldater som stupade i kriget sommaren 2006 plus att Israel frigav ett antal terrorister. Ända fram till det faktiska överlämnandet hävdade Hizbollah att de två israeliska soldaterna var i livet. De frigivna terroristerna hälsades som hjältar när de återvände till Libanon och firades med parader och fester. En av ”hjältarna” hade av en israelisk domstol dömts till livstids fängelse för att ha släpat iväg en pappa och dennes lilla dotter ned till stranden. Där sköt han pappan inför dotterns ögon och sedan krossade han den lilla flickans huvud med sin gevärskolv. Hjälte – jo jag tackar! Ett vidrigt stinkande ynk. Den som gör något sådant förtjänar inte ens att kallas människa!!! Och en kultur som firar en sjuk, barnamördande psykopat som hjälte, är en ond, depraverad kultur, som inte är värdig att räknas som en del av den mänskliga civilisationen. Visst begick också de allierade grymheter under andra världskriget. Men en sak är säker, en engelsk eller amerikansk soldat som hade begått liknande vidriga handlingar, skulle ha föraktats av i stort sett alla sina landsmän (förutom att han givetvis hade fått ett mycket långt fängelsestraff).

Hamas håller ytterligare en israelisk soldat fången sedan två år tillbaka. Man är villig att återlämna honom om Israel frisläpper ett stort antal terrorister. Hamas ger sken av att soldaten ifråga fortfarande lever, för att få så mycket fördel som möjligt av utbytet. Jag ser det som självklart att soldaten redan är död. Jag känner faktiskt inte till ett enda fall där den palestinska sidan återlämnat en fånge i levande skick. Islamisternas respekt för människoliv är så nära noll man kan komma.

Svenska politiker närmar sig gradvis Hamas (även från den borgerliga sidan). Hamas har uppenbart intresse av att bli accepterat i Väst. Här har svenska politiker, som ju säger sig stå för människovärde och frihet, ett gyllene tillfälle att verka för det de säger sig verka för. Genom att klargöra för Hamas att ett absolut minimivillkor för acceptans är att de snarast måste återlämna den israeliske soldaten (levande!), upphöra med raketbeskjutningar av Israel och erkänna Israels existens och även rätt att existera. Detta skulle vara till stor hjälp för det palestinska folket och hjälpa dem att anträda den enda möjliga vägen – förhandlingar och kompromisser. Hamas' och Hizbollahs väg, som kantas av lik och blodiga kroppsdelar, leder enbart till lidande och fattigdom för palestinierna (men knappast för deras korrumperade ledare, som lever lyxliv för bidragspengarna från Väst).

Svenska försvaret fortsätter sin farliga avveckling. Gotland kommer i framtiden att vara helt oförsvarat. Flygvapnet kommer at bestå av tre divisioner (24 plan – JAS 39 Gripen), med piloter som får ytterst lite flygtid (en bråkdel av vad t ex amerikanska piloter får), och därför inte kommer att vara speciellt skickliga. Den borgerliga regeringen tycks vara beredd att göra precis vad som helst för att behålla makten (försvarspengarna används till att bl a sänka skatterna, dvs muta väljarna). Man drar sig inte ens för att äventyra Sveriges framtida säkerhet. Tron att det aldrig mer kommer att bli krig eller att vi kommer att ha tid att rusta i god tid om så skulle bli fallet, har gång på gång visat sig felaktig. Upptakten till andra världskriget är ett exempel bland många. Rysslands ockupation av Georgien häromdagen visar hur snabbt en till synes fredlig situation kan förändras. Om Ryssland stannar kvar som ockupationsmakt i Georgien kan vi få en mycket spänd världspolitisk situation och ingen vet vad som då kan hända.

Sveriges Radio och SVT fortsätter med att i vanlig ordning, genom sin partiskhet och vänstervridning och politiska korrekthet, förråda publicservicetanken. Under sommaren har man sänt en serie om familjen med titeln ”Den heliga familjen”, där man försökte visa på hur förtryckande, ond, hemsk, farlig, vidrig kärnfamiljen är. Jag undrar hur många barn som skulle hålla med om detta! För ett barn innebär en skilsmässa oftast en personlig katastrof. En sammanhållen, harmonisk familj är den absolut bästa förutsättningen för lyckliga och trygga barn, som sedan kan bli harmoniska vuxna.

Under sommaren har vi hört den ena larmrapporten efter den andra om hur användandet av sömnmedel och psykofarmaka bland ungdomar ökat dramatiskt. Bara på ett år har tonåringars användning av sömnmedel ökat med 36%. Svenska tonårsflickor gör 60 procent fler aborter än i de nordiska grannländerna (hänsyn tagen till folkmängden). Könssjukdomar sprids snabbt. Klamydia har ökat med 300 procent sedan 1998. I åldern 10-14 år har klamydia ökat med 150 procent sedan 2000 (hur kan en 10-åring få klamydia? -- det är ju sjukt). Misshandelsbrott begås av allt yngre personer och skadorna blir allt allvarligare. Antalet självmord bland flickor 15-24 år har ökat kraftigt, trots att alltfler flickor konsumerar antidepressiva medel.

Ungdomar i Sverige mår uppenbarligen dåligt, trots att kärnfamiljen alltmer nedmonteras och kristendomen och den gammaldags heliga moralen idag i stort sett är helt borta (ivrigt påhejat av SR/SVT). Det tycks som att den väg vårt land beträtt inte är en väg till lycka. Sann frihet är kanske inte frihet från allt, utan snarare frihet till. Till sanning, rättfärdighet och kärlek. Den frihet vi ser idag kan enkelt karakteriseras som friheten att förstöra sin egen (och andras) framtid. Människans ondska måste hållas i schack, annars upphör vi att vara människor och regrederar till djur. Tyvärr ser vi en sådan utveckling. En inverterad evolution. Även om kaos inte kan bli ordning av sig självt, så är motsatsen fullt möjlig.

Att ett publicserviceföretag företräder en dylik destruktiv familje- och samhällssyn, visar att SR/SVT till stora delar företräder den lilla gudshatande, politiskt korrekta, ”intellektuella” eliten (eller som jag brukar säga ”kulturdräggen” eller ”de intellektuella psykopaterna”), som genom manipulation lyckats skaffa sig ett dominerande medialt inflytande, som inte står i någon som helst rimlig proportion till deras numerär.

Med andra ord -- allt är som vanligt i det bästa av alla länder. Apropå det bästa av alla länder. Spanien har, läste jag någonstans, Europas bästa sjukvård. Dessutom är all sjukvård i Spanien helt gratis. Det kostar inte ett öre att gå till doktorn. Många svenskar tycks tro att i alla andra länder får folk ligga och dö på gatorna när de blir sjuka. Så är det alltså inte. Sverige är inte alls det paradis som officiellt hävdas. Hundratusentals barn är svårt mobbade i skolan och deras liv är en pina. Gamla människor ligger och dör i sin ensamhet. Det finns nog få länder i världen där den som är beredd att studera och arbeta hårt har det så dåligt som i Sverige. Och där den den som är lat, oärlig och kriminell har det så bra som i vårt land. Mörda någon och du är ute efter max ett par år. Du får en trevlig lägenhet och hjälp till arbete. Vill du inte arbeta försörjs du av Staten. Svenska samhället tycks inte veta hur väl man vill bovar och banditer. Samtidigt lever många människor som arbetat hårt hela livet i fattigdom och misär i vårt land. En barnamördare i Kumlafängelset äter mycket bättre än tusentals av våra pensionärer. Välfärdssamhälle! Jo pyttsan! Välfärd för politiker möjligen. Har du varit minister under en mandatperiod får du 47 000 kr i pension per månad resten av livet (om detta inte ändrats på senare tid).

Något jag tycker om när det gäller länder som Spanien och Portugal är att man umgås över alla åldrar. Jag tror detta är mycket viktigt. På söndagen går man ut och äter, mamma, pappa, barn, morföräldrar etc. Och man sitter i timmar och äter och pratar och pratar. Och tonåringar säger inte efter fem minuter, som svenska tonåringar, ”Får vi gå snart?” ”Måste vi sitta kvar vid bordet?”. I stället sitter tonåringarna och pratar med sina föräldrar och morföräldrar. Och får del av deras livsvisdom. I Sverige umgås tonåringar med tonåringar. När man umgås med personer som är ungefär på samma nivå som man själv, växer man inte. När man umgås med människor som kan mer, har mer erfarenheter etc, växer och utvecklas man. Det är kanske därför som svenska 30-åringar (enligt Carl Hamiltons bok Den infantila människan) ligger på samma mognadsnivå som en 12-åring gjorde i början av 1900-talet. En tolvåring var ju då normalt ute i arbetslivet och bidrog till familjens försörjning. De problem som dagens 30-åringar brottas med är om den 56-tums platt-tv de skall köpa, skall vara LCD eller plasma. Vilka problem de har!!! Stackare att behöva lida så!

måndag 2 juni 2008

Orgier i politisk korrekthet – Kornhalls bok recenserad

Apropå Per Kornhalls bok Skapelsekonspirationen (vilken jag närmare kommenterar här) så har Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet nu recenserat den. Recensionerna var båda mycket positiva för att inte säga översvallande. Recensionen i SvD gjordes den 26/5 2008 av Fredrik Sjöberg. Titeln var "Intelligent kritik av kreationismen”. Några citat:

Att fakta i målet – det man verkligen påstår – inte har mera fog för sig än teorin om att jorden är platt spelar ingen roll. Och i Sverige är det fritt fram, också i skolorna.

”Skapelsekonspirationen” är en initierad skildring av dumhet och dogmatism, skriven av en god pedagog. Med återhållen vrede och ett stänk av det vemod som kommer av dyrköpta erfarenheter förklarar och vederlägger Kornhall sina forna trosfränders dimridåer.


Inte ett ord av kritik eller tveksamhet. Sjöberg köper hela boken med hull och hår. Det föraktfulla, aggressiva språket i recensionen avslöjar att Sjöberg tillhör gruppen av militanta, religionshatande ateister. Att tro på ID (intelligent design) jämställs t ex med att tro att jorden är platt. Sjöberg tycks lyckligt omedveten om att det finns nobelpristagare i fysik som tycker sig se en Designer bakom Universum.

Sjöberg nämner i recensionen att han och Kornhall är gamla kompisar från Fältbiologerna ("Det sista jag hörde av Per Kornhall var ett vykort från Goa, Indien..."). Detta framstår som mycket märkligt. Det kan knappast vara normalt att kompisar recenserar varandra (däremot är det normalt att kompisar beundrar varandra).

Ett par veckor tidigare (12/5 2008) recenserade Thomas Anderberg Kornhalls bok i DN. Rubriken var "Per Kornhall: Skapelsekonspirationen/Chris Hedges: Amerikanska fascister” (Anderberg recenserade två böcker samtidigt) med underrubrik ”Den kristna konspirationen”. Jag saxar några stycken ur den recensionen också:

Också språket är förgiftat (Anderberg talar här om bibeltroende kristna). "Kärlek" har å ena sidan krympts till att omfatta dem som delar samma tro, men å andra sidan vidgats så att "kärlek" kommit att innebära såväl psykisk som fysisk "tuktan" av kvinnor och barn. "Frihet" har omvandlats att betyda den "frihet" man får när man tagit emot Kristus och befrias från världens sorger för att i stället lyda Honom.


Rustade på detta sätt går man till storms mot det sekulära samhället med en krigsmetaforik utan motstycke. "Så låt oss kristna rikta om kanonerna lite grand och börja skjuta på själva grunden för ateismen - evolutionen", som den svenske ID-anhängaren Krister Renard uttrycker det. I striden mot det samhälle som tillåtit "historiens största folkmord", det vill säga aborter, och som röjt undan förutsättningarna för kärnfamiljen och kyrkan, utnyttjar man alla till buds stående medel: forskningsfusk, lögner, förtal.


Även här dryper meningarna av förakt, aggressivitet, hånfullhet och överlägsenhet gentemot bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna?). Den kristna kärleken är bara ”psykisk och fysisk tuktan” etc (jag förmodar Anderberg räknar in Moder Théresas versamhet här). Det är uppenbart att också Anderberg tillhör de militanta, kristendomshatande ateisternas skara. Anderbergs recension är ett enda lovord till boken. Inte en enda invändning eller ”men…” som recensenter nästan alltid får med på slutet, hur positiv en recension än är, för att visa att de trots allt är överlägsna den författare eller artist som de recenserar. Det är anmärkningsvärt. Men, eftersom Kornhalls bok är så ultimat politiskt korrekt som en bok kan vara (100 poäng på en hundragradig skala), blir givetvis lovorden översvallande.

Jag kan inte minnas att jag någonsin läst en recension som varit så helt förbehållslöst positiv som dessa två recensioner. Det brukar alltid finnas någon invändning typ, ”Persongalleriet är kanske lite svagt…” eller ”trots bokens alla förtjänster känns det som man läst ungefär samma bok flera gånger tidigare…” Men inte här. Inte ett enda ”Men…” Märkligt!

Jag mailade Anderberg och skrev följande: ”Du skriver i din recension av Per Kornhalls bok "Skapelsekonspirationen", att de som tycker sig se en designer bakom universum, livet och de olika arterna "utnyttjar alla till buds stående medel: forskningsfusk, lögner, förtal". Eftersom du givetvis inte själv befinner dig på denna djupa nivå av moraliskt förfall, så förstår jag att du egentligen vill ta reda på hur det förhåller sig, men att du inte hunnit än. För att spara dyrbar tid åt dig, kan jag nämna att jag skrivit en kommentar till Kornhalls bok.” Och sedan gav jag en länk till min artikel om Skapelsekonspirationen. Det har nu gått 11 dagar sedan jag skickade mailet och jag har ännu inte fått något svar. Herr Anderberg kommer nog knappast att läsa min artikel. Varför skulle han det? Han vet ju redan hur det förhåller sig. Objektivitet innebär att enbart ta del av politiskt korrekta artiklar. Eller hur?

Ibland kallar man recensenter för "kritiker" (filmkritiker, litteraturkritiker etc). Den typ av litteraturrecensent vi sett prov på ovan borde snarare kallas "litteraturbeundrare" för någon seriös kritik handlar det knappast om.

Jaa, politisk korrekthet är verkligen fascinerande. Det är intressant hur blind man kan vara inför sina egna förutfattade meningar (det gäller givetvis mig också). Samtidigt är det djupt tragiskt att debattnivån på sådana viktiga tidningar som DN och SvD inte är högre. Vem vet, Kornhall kanske så småningom kommer att få nobelpriset i litteratur. Jag menar, kunde Yassir Arafat få fredspriset, så varför inte…?

måndag 28 april 2008

Hur djupt kan SR sänka sig när det gäller Mellanösternreportage?

Jag är en ganska trogen P1-lyssnare. I denna kanal förekommer många mycket bra och intressanta program. Vissa är t o m sensationellt bra. De flesta program är trevliga, avkopplande, upplysande och bildande. Dvs precis vad man förväntar sig av en gedigen, resursstark public-service-kanal. P1:s utbud sträcker sig över de mest skilda ämnesområden; vetenskap, politik, konst, geografi, underhållning etc. Visst kan programkvaliteten variera -- annat är ju inte att förvänta sig, men som sagt, överlag ger jag P1 mycket högt betyg.

Men, men, men.... Det finns tyvärr också fläckar. Så fort vi kommer till nyhetsprogram och liknande, blir bilden inte lika positiv. Det tycks som att man har stora svårigheter att förhålla sig till bl a Mellanösternkonflikten. Rent generellt är nyhetsinslag i detta ämne oerhört vinklade åt det palestinska hållet. För ett antal år sedan fanns en mellanöstern"korrespondent" som hette Peter Löfgren. Hans "reportage" var inte bara vinklade till palestiniernas fördel, det handlade om ren och oförblommad propagande för den palestinska saken. Numera har han fått en "värdig" efterträdare i Cecilia Uddén.

Nu vet jag inte var denna kvinna fått sin journalistutbildning (eller kanske det är inbillning) någonstans, men hon tycks i alla fall ha missuppfattat det där med nyheter, objektivitet och public service. Hon tycks tro att nyheter är propaganda, att objektivitet innebär att företräda ena sidan och att public service betyder att betjäna den vänstervridna, kristendomshatande svenska kultureliten. Jag har hört otaliga av hennes mellanösternreportage (hon är sannerligen inte lat) och de har utan undantag företrätt den palestinska saken. I bästa fall har enstaka argument som talar till Israels fördel nämnts, men det utgör extrema undantag (jag är inte ens säker på att det förekommit sådana inslag). Jag misstänker att Hamas´egen propagandakanal är mer objektiv i sin rapportering än vad Cecilia Uddén är. Hennes röst vibrerar ofta av indigantion och rent hat, när hon berättar om de hemska barnamördande israelerna, samtidigt som Hamas etc alltför ofta framställs som fredsälskande humanister, som inte vet hur väl de vill mänskligheten, inkluderande det judiska folket (att palestinierna avsiktligt placerar sina raketramper bland barn -- dvs att det är palestinierna själva som ofta är orsak till att palestinska barn dör, nämns aldrig). Hon talar ofta upphetsat om den hemska orättfärdiga "muren", men nämner aldrig orsaken till muren (vilken varit mycket effektiv mot terrorister -- något som även Hamas erkänt). Aldrig berättar hon för oss att den dagen Hamas etc upphör med terrordåd, kommer muren att rivas. Nyligen avslutade hon en intervju med en islamist genom att utropa, "El Hamdi Illah", vilket betyder "prisad vare Allah".

Till saken hör att Cecilia Uddén tidigare, under det amerikanska presidentvalet 2004, bekänt färg när det gäller syn på objektivitet och public service. Hon anklagades för ensidig rapportering och hävdade då i P1 att Sveriges Radio inte behövde vara opartiskt när det gällde det amerikanska presidentvalet. Hon sade rent ut, "Vi har ju ingen anledning att vara opartiska och redovisa båda ståndpunkter..." Detta ledde till att hon sattes i karantän av radioledningen.

Cecilia Uddén är ett hån mot allt vad sann journalistik heter. Och just hon har placerats som korrespondent i Mellanöstern. Det är svårt att förstå varför P1:s ledning placerar henne just där, i denna den mest infekterade av alla konflikter. Jag har svårt att tänka mig en mer olämplig person på en så viktig plats. Hon skulle säkert göra ett utomordenligt arbete på Nerikes Allehandas lokalredaktion i Hallsberg. Där kunde hon rapportera om bortsprungna hundar och att kräftfisket i Tisaren inte är vad det har varit. Frestelsen att där driva en egen agenda skulle antagligen inte vara särskilt stor. Men Mellanöstern...

Att det finns människor som Cecilia Uddén visste vi. Men hur kan ledningen för en public-service-radiostation placera henne som mellanösternkorrespondent? Det är ofattbart!!! Ofattbart!!! Det talar tyvärr inte till P1:s och SR:s fördel.

Public service?! Jo jag tackar ja! Jag begär inte att man skall vara vinklad till Israels fördel. Men jag begär objektivitet av Sveriges Radio. Public service förpliktigar! Jag är också en del av den publik som man skall serva.

Under kriget i Libanon förrförra sommaren hade den arabiska tv-kanalen Al Jazira varje dag ett inslag, där en israelisk officer fick komma till tals och framlägga Israels syn. Trots att Al Jazira knappast står på Israels sida. Visst har det gått bra långt när en arabisk tv-kanal är mer objektiv än både SR och SVT?!

SR äventyrar sannerligen sin trovärdighet genom att ha en mellanösternreporter som Cecilia Uddén. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende. Åratal. Att riva ned ett förtroende går på en sekund. Den sekunden har har redan gått, kära SR!

fredag 25 april 2008

Varje land har en armé -- antingen sin egen eller någon annans

Man trodde kanske att det svenska Försvaret hade bantats tillräckligt. I veckan aviserades om ytterligare nedskärningar för att uppnå regeringens sparmål. Norrlands Dragoner i Arvidsjaur är ett av de förband som kommer att läggas ned. Sverige skall koncentrera sig på internationella uppdrag, eftersom risken för en invasion är helt obefintlig (heter det).

Samtidigt rustar Ryssland upp. Deras flygvapen, som har legat för fäfot, är nu på väg tillbaka till forna dagars styrka. Ryska bombplan av senaste snitt patrullerar längs Norges gränser, precis som under kalla kriget. Man bygger nya strategiska bombplan och nya vassa jaktplan, mot vilka Gripen kommer att ha mycket svårt att hävda sig (de 32 Gripar vi enligt planerna kommer att kunna sända upp). För några år sedan fick de ryska piloterna nästan ingen flygtid, eftersom man inte hade råd att flyga planen. Idag tränar man intensivt, medan det är svenska piloter som nästan inte får någon flygtid. Att flyga i simulator kan visserligen vara en bra träning, men frånvaron av t ex g-krafter gör att man i alla fall inte blir fullt stridskompetent.

Det normala brukar vara att man antingen är med i någon försvarsallians (typ Nato) och då kan hålla sig med ett begränsat försvar. Eller också är man alliansfri (som Sverige varit i alla år) och då håller sig med ett mycket starkt försvar (Sverige hade under kalla krigets mest intensiva dagar ett av världens starkaste flygvapen -- det femte i storlek i världen). Nu har Sveriges regering valt den farliga vägen att både vara alliansfri och ha ett obefintligt försvar. Efter de nu planerade nedskärningarna är det tveksamt om Sverige ens kommer att kunna stå emot ett allvarligt menat kuppförsök.

När Churchill i början av 1930-talet varnade för utvecklingen i Tyskland, kallades han krigshetsare, och då inte bara i England utan även i svenska tidningar. Att Europa (ja hela världen) tio år senare skulle vara indraget i historiens värsta krig med tiotals mijoner döda, och att Tysklands städer skulle vara i stort sett jämnade med marken, var något mycket få kunde föreställa sig. Ändå blev det så.

Just nu kanske ett storkrig i Europa ter sig som otroligt. Men vem vet. Utvecklingen kan snabbt gå åt ett oväntat håll. Och då är det så dags att rusta upp. Precis som under andra världskriget kommer det aningslösa Sverige då att tvingas böja sig under maktens stövlar (under WW2 tvingades vi att skeppa malmleveranser till Nazityskland, vilka vissa historiker menar förlängde andra världskriget med ett år, vi tvingades att tranportera tyska soldater och vapen genom Sverige till Norge etc).

Men det behöver inte gå så långt som till krig för att frånvaron av ett försvar skall vara en nackdel. Den ryska gasledningen som kommer att gå nära Gotland kan mycket väl leda till konflikter med Ryssland. Ett svagt Sverige måste foga sig efter ryssarnas diktat.

Jamen, kanske någon tänker, vi har ju EU. Visst, men problemet är att i en storkonflikt kommer andra länder inte att ha kapacitet att hjälpa Sverige. De kommer att ha fullt upp att själva överleva. Och det är inte heller säkert att det av svenskar så hatade USA kommer att rädda oss (som så många gånger förr). Kanske tycker de att vi gott kan puttra i vår egen sås, dvs att vi får skylla oss själva.

Många länder har haft problem med landsförrädare som säljer ut landets försvar till fienden. Sverige tycks ha det ovanliga problemet att regeringen själv tycks agera landsförrädare. Mycket motsägelsefullt med tanke på den starka försvarspolitik som Moderaterna tidigare stått för. En sak är säker, jag kommer aldrig mer att rösta på ett borgerligt parti! De har förlorat mitt förtroende för all framtid. T o m sossarna tycks mer försvarsvänliga, och mer sansade, än dagens borgare.

Och som sagt: Varje land har en armé -- antingen sin egen eller någon annans. Något ytterligare val finns inte, annat än möjigen i sagans värld. Frågan är, vill vi hellre ha en utländsk armé i vårt land, än en svensk?

onsdag 16 april 2008

Förlåtelse!

Jag lyssnade på "Ring P1" i morse och många samtal handlade om mordet på lilla Engla. Flera av de som ringde framhöll hur viktigt det var att vi också nu förlåter hennes mördare. En kvinna verkade inte veta hur väl hon ville denna barnamördare. Programledaren sade något i stil med "Ja du är verkligen en riktig humanist...". Det verkar som att människor inte riktigt tänkt igenom vad förlåtelse innebär. Jag kände mig därför manad till att skriva följande mail till "Ring P1":

-------------------

Hej!

I programmet den 16/4 talades mycket om "att förlåta" i samband med Englamördaren. Problemet är att varken du eller jag eller någon annan har rätt eller auktoritet att förlåta Englamördaren!!! Den enda som har auktoritet att förlåta är offret och möjligen i någon mån offrets anhöriga, dvs i det här fallet Engla och hennes föräldrar. Förlåtelse är inte något att ta lätt på, och när människor säger att vi skall förlåta Englamördaren eller arkitekterna bakom Förintelsen eller någon annan företrädare för ondskan, betyder det ingenting. Det är bara tomma ord! Munväder! De har ingen rätt att säga så. Det låter som humanism och man blir applåderad i alla politiskt korrekta media. I själva verket är det snarare frånvaro av humanism och kärlek, och bottnar i slöhet, likgiltighet för offrets lidande och acceptans av ondskan! Den sanna kärleken är inte en kletig, sötsliskig sirap, ett oengagerat "Jaså?!". Den står alltid på det godas sida och strider aktivt mot det onda och tar offrens parti!!! Och som sagt, den enda som har rätt att säga till en mördare "Jag förlåter dig" är offret. Ingen annan har rätt att uttala de orden!

mvh

Krister Renard
Uppsala

-------------------

Lite senare på dagen fick jag en mailförfrågan om jag ville vara med i morgondagens upplaga av "Ring P1". Vi får väl se hur det blir.

Ha en bra dag!

mvh

Krister R

(I min förra bloggartikel har jag i slutet en länk till min hemsida. Där diskuterar jag begreppet förlåtelse mer ingående)

tisdag 15 april 2008

Lagens bokstav -- men inte rättvisa

Ännu en gång har ett fruktansvärt mord på en liten flicka skett i vårt land. Outhärdligt! Inga ord kan uttrycka det jag känner. Inför ondskan känner man vanmakt och avsky.

Vad kommer då att hända med den onda människa som begått detta bestialiska brott? Jo samhället kommer att göra allt för att han skall återanpassas till ett normalt liv. Allt kommer att koncentreras till mördaren. Han kommer att kosta minst 2000 kr per dag när han sitter inlåst, vilket blir 730 000 kr/år. Sitter han inlåst i 10 år blir det således 7,3 miljoner kronor. Vad får lilla Englas föräldrar? Förmodligen ingenting, mer än sorgen. Offren och offrens anhöriga är samhället totalt likgiltigt inför. All omsorg och medkänsla koncenteras på mördaren! Själva brottet och offren saknar betydelse och alla resurser sätt in för att mördaren så skonsamt som möjligt skall återanpassas till samhället.

Mördaren kommer med all säkerhet att dömas till psykiatrisk vård och sedan förklaras han antagligen frisk efter högst 2-3 år. Visserligen sparar samhället pengar på att inte hålla honom inlåst så länge. Men, har rättvisa skipats? Nej absolut inte. Det är en parodi på rättvisa.

Signalen blir att ett människoliv är värt noll och intet i Sverige. Och det kallar man humanism. Ett samhälle som står på mördarens sida mot offret, vilket det svenska samhället gör, är ett mördarsamhälle och inte ett humanistiskt samhälle. Visserligen säger politiker etc att man står på offrets sida mot brottslingen. Men i handling visar man att det är precis tvärtom. Om ett människoliv verkligen är värt något, måste det vara ett oerhört högt pris att betala när man utan att vara provocerad eller hotad, och med avsikt, tar en annan människas liv. Ännu mer graverande är det att ta ett barns liv. Det vidriga monstrum som mördat Engla har berövat henne hennes framtid, känslan att bli kär, att få barn, och njuta av sommarvinden och höra talgoxen tidiga vårdagar. Allt detta har han stulit från henne. Plus att han dessutom åsamkat Engla fruktansvärd skräck och lidande innan hon dog! Personligen anser jag att en sådan människa aldrig någonsin skall kunna leva ett normalt liv, utan hans liv skall vara förstört för all framtid! Jag tycker inte alls att han skall återanpassas. Han skall hållas inlåst för gott. Jag skulle vilja se honom lida oavbrutet resten av hans ynkliga liv.

Till dig som tycker jag är hård skulle jag vilja fråga, "Var är din medkänsla med Engla? Varför har du bara medkänsla med mördaren?"

Det finns mycket mer jag skulle vilja säga, men det blir för långt för en blogg. Jag har en mer ingående artikel om den svenska "rättvisan" här: http://www.gluefox.com/kontr/dods.shtm
Där förklarar jag mig närmare.

Ha en bra dag!

fredag 21 mars 2008

Idyllen Sverige -- eller vart är vi på väg?

För några dagar sedan fick jag ett mail från en utlandssvensk.

Jag har bott en stor del av mitt vuxna liv i europeiska länder utanför Sverige. Nu råkar jag sedan sex år bo i XXXXX (för att bevara brevskrivarens anonymitet skriver jag inte ut vilken europeisk stad det handlar om). Min dagliga kontakt med gambla Svitjod består i ett par minuters skummande av ett halvdussin svenska tidningars nätupplagor.

Och: Stilla veckan i år inleddes med en rutinmässig redogörelse för en dödsmisshandel i Stockholm.
Och i dag var två små barn ihjälhuggna i Arboga.

Tja...

I morgon blir det väl en gruppvåldtäkt i Karlskoga.
På skärtorsdag en mordbrand i Nässjö.
Och fram på annandagen - då helgkräkarna lagt sig - en ny dödsmisshandel...

Detta sedan åratal!

Icke en enda kommentar från ledarskribent, politiker, författare, lärd eller olärd....
Icke en enda insändare.
ICKE EN ENDA kommentar från etablissemang eller allmoge... !

Jo, tända ett ljus och snyfta.

I stället vältrar sig pressen i välbehag över tyska (ny-)nazister, israeliska illdåd, amerikanska galenskaper, ryska maffialedare och kåta franska politiker (om Frankrike över huvud taget uppmärksammas) etc., etc., etc...

Smaka på dessa siffror:

2006 - våldtäkter:
Norge 840
Danmark 527
Sverige 4189

2006 - Mord:
Norge 33
Danmark 29
Sverige 245

Norsk statistik från Norsk Politi
Dansk statistik från Dansk Politi
Svensk statistik från BRÅ

Befolkning
Norge 1/1 2008 4 737 171 (Statistisk sentralbyrå) = multiplikator 1,938
Danmark 1/1 2006 5 427 000 (Danmarks Statistik)= multiplikator 1,692
Sverige 1/1 2007 9 182 727 (SCB)

Både Danmark och Norge är föredömliga demokratier (t o m Sverige har ett och annat att lära av dem - jag har själv bott och arbetat i Danmark!), och jag tror inte det finns anledning att betvivla riktigheten i officiell statistik från dessa länder.

Du är emot svordomar och vulgariteter.
Jag med.
Men jag måste fråga: Vart i H-E är vårt gamla fosterland på väg??

Just åt ovan nämnda H-E?


Jag (o)roade mig med att kontrollera ovanstående siffror på Brå (Brottsförebyggande Rådet) och Wikipedia. Enligt Brå:s preliminära statistik för 2007 begicks detta år 262 mord. På Wikipedia hittade jag följande siffror för år 2004 (vilket var det senaste året som hade fullständigt statistik):

Mord per 100 000 invånare:
Tyskland 0,98
Danmark 0,79
Norge 0,78
Sverige 2,39

Både Brå och Wikipedia bekräftar således brevskrivarens statistik. Sverige ligger inte några få procent över Norge och Danmark och Tyskland när det gäller mord och våldtäkter. Antalet mord per 100 000 invånare är ca tre gånger större i Sverige än i Norge och Danmark. Detta mina vänner är 200 procent! Tala om statistisk signifikans!!! Det är speciellt intressant att jämföra med Danmark och Norge, eftersom dessa länder är så lika Sverige, både kulturellt och ekonomiskt. Och vi svenskar som har sådant förakt för Danmark. Vi kanske skulle börja med städa i vårt eget hus, innan vi klagar på hur smutsigt grannen har det. Om Danmark har lite dammtussar på golvet tycks det som att någon tömt en hel gödselhög i vårt svenska vardagsrum.

Siewert Öholm skriver i Världen Idags näringsbilaga 19/3 2008:

Med förbluffande träffsäkerhet lyckas de stora och tongivande medierna gemensamt avgöra vad som skall tigas ihjäl och vad som skall lyftas. Trots olika ägare, trots mediets art, tidningar, tv eller radio, bibringas vi i Sverige betydligt snävare verklighetsbeskrivningar än i andra demokratiska länder. Jämför gärna både BBC, Sky News, CNN och FOX i USA.
Svenska tittare/läsare kan, hur man än gräver i sina minnesbilder, knappast hitta ett enda inslag som seriöst beskriver argument mot samkönade äktenskap, eller som berättar om den ekonomiska utvecklingen i USA som något mer än kris och Irakkrig, eller som beskriver konflikten i Mellanöstern utifrån något annat än islamiskt/palestinskt perspektiv. Artiklar och program kring HBT-frågor (homosexualitet bisexualitet och transsexualitet) är av en sådan mängd och så enfaldigt ensidiga att man bara kan jämföra det med utbudet från totalitära regimers propagandaministerier.


Man skulle ju också kunna lägga till i uppräkningen ovan; intelligent design och kristna teologiska frågor. Även där är beskrivningen så enfaldigt ensidig att man tar sig för pannan.

Det tycks som att vi har ett systemfel i vårt land och att media har en mycket dyster roll i detta tragiska faktum. På min hemsida har jag många artiklar som diskuterar media och deras roll i Sverige (här hittar du ett antal av dem).

Glad påsk förresten!!!

lördag 15 mars 2008

Starka känslor i omlopp!

Det tycks som att min blogg inte riktigt har kommit igång på allvar. Jag har haft alldeles för mycket att göra på sistone. Men nu tänkte jag i alla fall att skriva ett inlägg.

Häromdagen var jag ute på en gymnasieskola (jag vill inte säga vilken skola det var, eftersom det hela, som strax kommer att framgå, är ganska pinsamt för vissa lärare där) för att tala om intelligent design (ID). Några elever skulle skriva ett projektarbete om den till synes eviga frågan om skapelse versus evolution. En del av arbetet bestod i att bjuda in en talare som skulle lägga fram argumenten för ID. Och den talaren var således jag. Som vanligt väckte detta mycket skarpa reaktioner från en del lärare. Jag klipper lite ur ett tackmail från en av de elever som anordnat det hela:

..sen tyvärr så "fick" inte vissa komma p.g.a. att deras lärare inte lät dem gå. Hehe...nästan lite skrattretande hur kaotiskt det blev igår och idag imorse alltså. Affischer blev nedrivna av lärare, lärare hotade rektorn med att säga upp sig, kallade detta för idioti framför mig, och manade sina elever att inte komma, samtidigt som de mer eller mindre skällde ut min handledare i projektarbetet för att ens tillåta och godkänna något som detta. Jag kanske berättade lite, men detta är bara en liten del av vad som hände.


Visst är det fascinerande?! Hur kan man hota med att säga upp sig bara för att skolan bjuder in en talare som är kritisk till evolutionen? Den läraren kom dessutom inte till föreläsningen. Han ansåg sig väl inte behöva det, eftersom han ”visste” vilken idiot jag måste vara. Jag menar, endast en idiot skulle ju kunna tvivla på att universum, livet och människan har sitt ursprung i slump och blinda naturlagar. Eller hur….? Det tycks ju i alla fall vara så många evolutionister resonerar. Man kan också fråga sig hur lärare kan gå omkring och riva ned affischer som elever satt upp, och som utgör en del av dessa elevers projektarbete? Denna fanatism talar knappast gott för evolutionssidan.

Samtidigt vill jag passa på att uttrycka min stora respekt för skolans rektor, som stod på sig, och trots arga lärare försvarade elevernas (självklara) rätt att få höra den andra sidans synpunkter (utan förvanskningar – när en biologilärare redogör för ID, vilket förekommer, handlar det ofta mer om biologilärarens missuppfattning av ID än om vad ID verkligen står för).

Jag har svårt att förstå och respektera en biologilärare, som vill förbjuda elever att ta del av vissa åsikter och sedan inte ens försöker sätta sig in i det han vill förbjuda. En biologilärare skall ju föreställa att vara en professionell yrkesutövare, en företrädare för vetenskapen. Det blir ju då ganska förvånande när en sådan lärare beter sig som en fundamentalistisk ideolog eller trosutövare. Biträdande rektor på skolan var med under hela föredraget och efteråt kom hon fram och pratade lite med mig. Jag fick uppfattningen att hon höll med om ganska mycket av det jag sade. Så jag kan ju inte ha varit alltför extrem i min argumentering.

Man kan undra varför denna rädsla? Jag talade i ca en timme och sedan var det en timmes frågestund. Dessa elever har bombarderats med evolutionistiskt och ateistiskt tänkande genom hela sin skoltid, både i skolan och av media. Dessutom kan biologiläraren använda hur många biologitimmar han vill till att försöka smula sönder mina argument. Hur kan man då vara så rädd för att låta mig under ett par timmars tid belysa ursprungsproblemet ur ett annat perspektiv? Om eleverna skulle byta sida enbart på grund av mitt föredrag, måste det uppenbart vara något fel på evolutionssidans argument. Eller också måste jag vara den skickligaste retoriker och demagog som någonsin levat (vilket jag definitivt inte är).

Psykologer och psykiatriker lyssnar inte bara på vad en patient säger under ett terapisamtal. De observerar också hur patienten reagerar på vissa frågor. Reaktionerna kanske säger mer än deras svar. På samma sätt kanske de militanta evolutionisternas reaktioner på varje form av kritik mot evolutionsteorin säger mer än de ord de säger och skriver.

På min hemsida skriver jag mycket om just ID och har även lite exempel på den debatt som försiggår i ämnet (klicka här!).